Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Salomos psalm 30:10 (SV1917): Vad vinning har du av mitt blod?
Huvudpoängen i denna vers är människans starka önskan att livet inte ska sakna mening eller förgäves ledas bort i döden. Den säger oss att trohetens och barmhärtighetens vittnesbörd inte kan fångas av stoftets språk – och därmed uppmanar den läsaren till hopp genom Guds trofasthet, även när lidandet dominerar.
Litterärt sammanhang
Versen är djupt personlig: psalmens författare vänder sig till Gud i lidande och uttrycker ett behov av livets värde och minne efter döden. Tanken på att anknyta sitt liv till Guds trofasthet blandar en ödmjuk insikt om livets begränsningar med en genuin tillit till Guds reson och omsorg. Denna förnyade betoning på relationen till Gud märks också i psalmen som helhet, där Gudens nåd och upphöjelse står i centrum. Salmen rör sig mellan smärta och lovsång, men i varje del bär den tonen av att Gud är hemmets säkra grund.
Teologisk betydelse
Vrs 10 lyfter frågan: vad hjälper det om människan förlorar livet och orden om Guds trofasthet blir outtalad? Den visar att människans värde och vittnesbörd inte upphör med kroppens död; Guds trofasthet står kvar som det verkliga minnesmärket. Kristen tradition ser i denna strävan efter minne och vittne en föraning om uppståndelsen: även om blodet härbärjer lidelse, är Guds trofasthet uppfyllelse och hopp i livet efter detta. Denna blick står i linje med andra bibliska teman där liv och död står inför Guds dom och nåd.
Kopplingar till andra skrifter
Kommentarerna förklarar att begravningens tystnad inte innebär Guds frånvaro; tvärtom förstärker lidandet behovet av Guds trofasthet som talar genom livet och vittnesbörden.
Tankar till reflektion
Sammanfattande kommentar
Psalmens ord bekräftar att människans verkliga värde inte beror på hennes kroppsliga livsvaraktighet utan på hennes relation till Gud och hans trofasthet. Genom lidandets prövningar uppmanas läsaren att sätta hoppet till Gud som den eviga vännen och källa till minne och vittnesbörd. Denna kedja mellan liv, död och Guds trofasthet återfinns i hela Skriften och finner särskild tyngd i den teologiska tanken som leder till uppståndelse och evigt minne i Kristus.
Not: Inga fullständiga citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används här, men deras gamla kommentarer influerar tolkningen genom att understryka att lidande inte urartar i Guds tystnad utan pekar mot Guds trofasthet och hopp om upprättelse.
Cross-referenser: Predikaren 9:4–6; Job 19:25–27; 2 Korintierbrev 4:16–18.