Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 29:11 (SV1917) – Översikt och tanke
I denna psalm står kungens tronsviss centralt, där Gudens härlighet och ordre går hand i hand med stillhet och lyssnande inför skaparen. Vers 11 fastslår två viktiga löften till Guds folk: kraft och verklig frid. Det är en sammantagen påminnelse om att det är Herren som ger styrka och låter sin folk uppleva och övermätas av fred i livet i relation till honom.
Versen i sitt sammanhang
Psaltaren 29 beskrivs ofta som ett teoforiskt psalt, där Herrens röst framstår som över alla vatten och himlavalvets scen. Psaltaren betonar Guds majestät och kraft när skapelsen svarar på hans röst. Vers 11 sammanfattar hur Gud som uppenbarelse i sina befallningar ger sitt folk kraft för vardagens visdom och mål och delger en inre fred som överträffar omständigheterna.
Huvudläran
Huvudläran i denna vers är att den troende inte står själv i sina ansträngningar utan i Guds stöd. Herren ger makt till sitt folk—att handla i tro, uthållighet och beslutsamhet—och följer upp med välsignelsen av frid, som kommer av hans närvaro och trofasthet. Denna frid är inte bara frånvaro av faror utan en djuperkärlek och tillförsikt i Guds ledning trots livet stormar.
Jämförelser med andra bibeltexter
Cross-referenserna visar hur kraft och frid ofta går hand i hand i Guds plan: friden blir en konsekvens av tillit och lydnad, medan kraften ges för att leva troget i världen.
Praktisk tillämpning
Korta citat från äldre källor (för senare reflektion)
Matthew Henry noterar att Guds kraft inte först och främst är varelse av handling utan en böljande närvaro som gör den troende frimodig inför Guds kallelse. Albert Barnes framhåller att friden som följer kraften är en helig frid som förbättrar samhörigheten mellan Gud och hans folk. Adam Clarke pekar på att denna frid också innebär en inre stillhet inför Guds suveräna plan, som trotsar människans oro.
Exakta korta citat från dessa kommentatorer återges endast i begränsad form där de blir vägledande tankar i texten.
Korsreferenser och förklaringar
– Jesaja 40:29–31: Kraft till den trötte och uthållighet för dem som förväntar på Herren.
– Filipperbrevet 4:7: Guds frid bevarar hjärta och sinne i Kristus Jesus.
– Jesaja 26:3: Den som håller sig fast vid Gud står fast i frid som bevarar sinnet.
Sammanfattning
Psalm 29:11 påminner oss om att Herren inte lämnar sitt folk i kraftlöshet utan ger det två grundläggande gåvor: kraft att leva troget och frid som håller hjärtat under stormar. Dessa gåvor kommer ur ett liv i förtröstan på hans ledning och närvaro, och de fungerar som en trefaldig välsignelse: styrka, trygghet och inre fred.