Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Varför Psaltaren 20:6 är viktigt
I salmoskärnan ser vi ofta bönen om kungligt beskydd och seger som ett uttryck för förtröstan i Gud. Versen må få jubla över din seger och i vår Guds namn resa upp baneret; HERREN uppfylle alla dina böner speglar en tro på att Gud lyssnar och svarar enligt sin vilja. Denna bön och dess svar är inte bara en privat vädjan utan ett offentligt erkännande av Guds mäktiga ingripande till nationens eller ledarens gång. Den uppmuntrar troende att fira Guds trofasthet och att be i full tillit att Herren står bakom de rättfärdiga.
Original sammanhang
Texten kommer ur en kontext där psalmdiktaren bett om gudomligt stöd i konflikt och ansvar. I SV1917 översätts den som en önskan om seger i Guds namn och en uppsättning av baneret—ett tecken på seger och välsignelse—tillsammans med försäkran att Gud uppfyller bönerna. Denna form av kollektivt välsignat språk visar ett gemenskapsbaserat hopp: när Gud ingriper, blir även bönernas sak offentligt bekräftade.
Huvudbudskap
Huvudpoängen är enkel men djup: ett uppriktigt hopp i Gud leder till framgång enligt hans vilja, och det blir en tid då de troende kan fira att Herren har svarat. Att “resa upp baneret” är symbol för triumf och erkännande av Guds suveränitet i kampen. Samtidigt uppmanas troende att be om att Herren fortsätter att uppfylla deras böner, vilket betonar kontinuiteten i relationen mellan Gud och hans folk.
Väsentliga tematiska länkar
Cross-referenser och korta förklaringar
Psalm 3:7–8 och Psalm 44:4–8 visar hur seger och räddning ofta framträder som resultat av Guds ingripande och folkets uttryck för tacksamhet. Dessa passager förstärker bilden av att Gud är den som ger seger och svarar böner när troende ropar till honom.
Ordspråksboken och Andra Moseboken framhäver också betydelsen av att förena bön med handling och att föra fram segerns flagga i en troende gemenskap—inte som egen kraft, utan som ett vittnesbörd om Guds trofasthet.
Kort kommentarer inspelade i traditionerna
Historiskt noterar kommentatorer som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke att psalmernas språk ofta bindes samman av ett kollektivt löfte: när Herren verkar, svarar han enligt sin fria vilja, och troende samlas för att fira hans nåd. Ingen fullständig citat används här, men deras teman kring gudomligt ingripande och trofast bönhållning ligger bakom färgningen av denna vers i många levande översättningar.
Avslutande reflektion
Psaltaren 20:6 påminner oss om att vår trosstärkta rop till Gud ofta leder till konkreta tecken på hans närvaro: seger som görs offentligt bekant och böner som blir tillfälle till erkännande av hans ledning. Låt oss be—i Kristi namn—med en bön om att Herren fortsätter att uppfylla våra behov, och att våra liv blir en baneret som vittnar om hans nåd.