Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 20:5 i SV1917 – Kontext och betydelse
I Psalm 20 vänder psalmeren sin bön till Gud i en tid av hot och behov, ofta tolkad som en liturgisk bön för kungens försvar i krig. Vers 5 uttrycker ett hopp om Guds godhet i att svara på våra innersta begär och att ledas till framgång i de planer vi lagt fram inför Herren. Eftersom psalmen fungerar som en trosbekännelse och förtröstan i Guds skydd, bör vi läsa denna rad som en påminnelse om att Herren ser till våra böner och våra avsikter när de förenas med ödmjukhet och tro.
Central betydelse
Versen säger att Gud “give dig vad ditt hjärta begär och fullborde alla dina rådslag.” Det är en diction som betonar Guds godhet och överflöd mot dem som söker honom ärligt. Det är inte en löfte om fri vilja att begära vad som helst utan en bekräftelse att de gudfruktiga begären och planerna, som överensstämmer med gudomlig vilja, får del i Herrens bios av nåd och vishet.
Tre centrala teman
Relaterade passager (cross-references)
Praktisk reflektion
Hur ser dina egna planer ut just nu? Be om Guds vägledning innan du sätter dina planer i verket. Om dina hjärtas önskningar speglar Guds rike och godhet, kan du förvänta dig att han i sin nåd leder och fullbordar dina rådslag – inte i egen bragdsamhet utan i ödmjuk lydnad.
Avslutande sammanfattning
PS 20:5 uppmanar till uppriktigt åkallande till Gud, där våra innersta önskningar och våra praktiska planer möts av hans omsorg och vishet. Det rymmer en ödmjuk tro att Gud kan sia över våra planer och, när det är rätt i hans ögon, ge ett fullbordande av våra rådslag med hans välsignelse.
Notering om citat från äldre kommentatorer: Denna nivå av reflektion över Guds respons och vår planering ligger i linje med klassiska förståelser hos Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke, vars arbete ofta poängterar Gud som den som hör bön och leder rätt. (Inga direkta korta citat från dessa källor citeras i denna text.)