Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Varför detta vers är viktig
Psalm 14:3 i SV1917 mål visar en universell mänsklig realitet: människan förvrider sig bort från Guds väg och lever i underkastelse under upprörlighet och ondska. Versens plikt är inte att undergräva hoppet, utan att avslöja behovet av gudomlig nåd. Denna starka bedömning leder oss till ett djupare perspektiv på människans natur och Guds rättfärdighet, och den sätter sinne och hjärta i rörelse inför behovet av frälsning.
Originalkonteksten och huvudbudskapet
I psalmen talar David om det tillstånd där människa utan tro lever i otro och onda gärningar. Versen lyfter upp en sammanfattning: ingen gör det som är gott; alla har avväpnats av synden. Det är en retorisk överdrift som syftar på mänsklighetens totala beroende av Guds nåd och rättvisa. Genom att visa att alla är drabbade, pekar den fram mot behovet av frälsning genom Gud, inte genom egen ansträngning.
Viktig tema och sammanhang
Teman som återkommer i flera bibeltexter är människans fallna natur, Guds rättfärdighet och behovet av Herren som räddare. Psalmen understryker att även om det finns uppenbart goda utslag hos vissa människor, når ingen fullständig gudsgemenskap utan Guds ingripande. Det fungerar som en förberedelse för den messianska förväntningen i tredje delen av psalmen.
Några närliggande teman i helheten
- Människans syr dom: Motsatsen till gudfruktighet är vad en stor del av mänskligheten manifesterar i handlingarna.
- Gudsrättfärdighetens behov: Bara en rättfärdig gud kan återställa människan till tro och goda gärningar.
Korsreferenser och hur de hänger ihop
1) Rom 3:10–12 talar om att ingen är rättfärdig, ingen söker Gud. Förklaringen av mänsklighetens behov av rättfärdighet speglas i psalmen:s uttalande om den gemensamma avfälligheten.
2) Jesaja 53:6 framhäver att alla avfaller; Herren bär våra missgärningar. Denna text förstärker identiteten hos människan som någon som behöver frälsningen som psalmen pekar fram mot.
3) Rom 3:23 upprepar att alla har syndat och saknar Guds härlighet; kopplingen till psalmens bild av världens tillstånd blir tydlig i den nya förbindelsen till vardaglig tro.
Så kan vi leva vidare av denna text
Denna vers uppmanar till ödmjukhet inför Guds dom och tillböjelse inför Kristus, den som erbjuds som den rättfärdige i stället för vår egen ofullständiga rättfärdighet. Den påminner också om behovet av gemenskapsstöd i hågkomst av Guds nåd: att vända sig till Gud i tro och följa hans väg i praktisk rättfärdighet.
Kort historik i kommentarsröster
Matthew Henry noterar att psalmen belyser den mänskliga naturens brist på gott utan Guds nåd. Albert Barnes framhåller att även om någon kan göra gott i små saker, beskriver texten den övergripande riktningen i mänskligt liv utan Guds ingripande. Adam Clarke tillägger att texten fungerar som en och andra salm som uttrycker en verklig verklighet om varje människas behov av omvändelse och Guds räddning.
Andaktsreflektion
När våra egna hjärtan känns fria från ondska i yttre handlingar, kan vi ändå bekänna vår frälsning i Kristus. Gud ser vår uppriktiga tro och vill leda oss till ett liv där goda gärningar inte blir vår frälsning utan vår tacksamhet till den som frälser oss från vår fallna natur.