Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 126:3 (SV1917) – “Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.”
I denna vers ser vi en återhändelse av utvandringen och Guds trofasthet mot Israel. Psalmisten minns hur Herren hade handlat kraftfullt till deras befrielse och återvinningsresa, och resultatet blev en djup glädje hos folket. Ordet fångar ett minnesbeteende: glädje föregås av ett Guds verk, och det verk vill väcka tacksamhet och tro hos dem som varit i motgång.
Central betydelse
Den centrala meningen är tacksamhet som svar på Guds enorma gärningar. Den konkreta bilden av vad Herren har gjort betonar inte bara frihet från motstånd utan även en inre frid och hopp. När Gud gör stora ting bland sitt folk, blir deras gemenskap och hågkomst av hans trofasthet en basal källa till glädje och ödmjukhet inför hans namn.
Huvudteman
Kopplingar till andra texter
- Liknande teman återfinns när psalmerna reflekterar över Guds befrielse och människor svar i glädje. Denna vers anknyter till de ögonblick då Gud botade, befriade eller återställde och därmed gav hopp till folket.
- Denna glädje följer ofta på ett beslut att vända sig till Gud i tro när misströsten viker.
- Andra psalmer uppmanar till att minnas Guds godhet och därigenom skapas tillförlitlighet inför framtiden. Lika mycket som minnet av tidigare ingripanden formar tro, formar de nuvarande omständigheter en lidelse efter Gud.
Praktisk reflektion
Hur ofta hämtar vi vår glädje ur Gud och hans trofasthet snarare än ur yttre omständigheter? Psalmen uppmanar till tacksamhet som ett livsstilsval: när vi ser hur Gud har varit med tidigare, kan vi förvänta oss att han är med nu också. Denna tro bör i vardagen omvandla sorg till hopp och förtryck till festlig tillit.
Kort sammanfattning
Versen uttrycker tacksamhet och glädje över Guds stora verk i Israels mitt. Den påminner om att vår glädje inte är grundad i omständigheterna utan i Gud själv och hans trofasthet, som vägleder, befriar och bevarar trons gemenskap.
Notering om tidigare kommentatorer
Historiskt har såväl Matthew Henry, Albert Barnes som Adam Clarke betonat att denna glädje kommer ur ett minne av Guds ingripande och trofasthet. Deras verk lyfter fram hur minnet av befrielse formar lengtan efter Gud och en ödmjuk tacksamhet inför hans nåd. Exakta citat används sparsamt och endast när de belyser den beskrivna tanken i texten.
Två–tre korshänvisningar
2 Moseboken 14 (befrielsen ur Egypten) – minne av Guds räddning står i centrum; inre glädje som följd av hans ingrepp.
Psalm 30:5 – skiftet från tårar till glädje genom Herrens nåd och trofasthet.
Psalm 126:5–6 – dem som sår med tårar skördar med jubel; en resonans i temat om befrielse och glädje.