Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 116:1 Psaltaren 116:2 Psaltaren 116:3 Psaltaren 116:4 Psaltaren 116:5 Psaltaren 116:6 Psaltaren 116:7 Psaltaren 116:8 Psaltaren 116:9 Psaltaren 116:10 Psaltaren 116:11 Psaltaren 116:12 Psaltaren 116:13 Psaltaren 116:14 Psaltaren 116:15 Psaltaren 116:16 Psaltaren 116:17 Psaltaren 116:18 Psaltaren 116:19
Psalm 116:13 (SV1917) — Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn
Bakgrund och sammanhang
Psalm 116 är en psaltare av tacksamhet för Guds räddning. Den som talar i denna vers har upplevt en närliggande nödsituation och ser frestelsen att avvisa eller tveka inför att ta emot Guds frälsning. När upplevelsen av Herrens nåd träder fram, svarar talaren med ett åtagande: att ta del av frälsningens bägare – ett bildligt sätt att säga: ta emot och leva i Guds nåd – och att tillkalla Herren i bön. Versen bär en kombination av tacksamhet, beslutsamhet och förtroende.
Tolkningsanalyser
- Att “taga frälsningens bägare” innebär inte bara en teoretisk tro utan en aktiv tro som omfattar hela livet: man tar emot Guds frälsning och lever i den. Begreppet bägare pekar på den väg som Gud ger att dricka, även när det kräver lidande eller trohet.
- “Åkalla HERRENS namn” illustrerar ett liv i bön och beroende: bönen är inte passiv men ett uttryck för tro och förlitelse. Denna rop till Gud går hand i hand med tacksamhet över vad han har gjort och kommer att göra.
Kontextuella poänger
Historiskt sett används ofta “frälsningens bägare” som en bild för ödmjukhet inför Guds nåd och överlåtelse till hans vilja. I SV1917 är uttrycket avvägd för att återge en stark, personligt uttryckt tro i ett liturgiskt sammanhang som passar även moderna läsare.
Korta tema-förbindelser
Relaterade passager (för vidare studier)
- Romarbrevet 10:13 betonar att alla som tillkallar Herrens namn skall bli räddade; en teologisk motsvarighet till bönens kraft och åkallan.
- Jesaja 12:4–5 uppmanar till att ropa och prisa Herren för hans frälsning; en parallel som förstärker tacksamhet och tillbedjan.
- Hebreerbrevet 4:16 uppmuntrar troende att närma sig nådens tron med frimodighet i bön, vilket harmonierar med att åkalla Herrens namn.
Praktisk tillämpning
Att leva ut versen innebär att konsekvent tacka Gud för hans räddning och regelbundet söka hans vilja i böner och beslut. Det innebär också mod att ta emot frälsningen i vardagens små och stora val och att vända sig till Gud när livets skiften skakar.
Sammanfattande sats
Versen sammanfattar ett liv som fullt ut vilar i Guds nåd: man tar emot frälsningen och vänder sig i bön till Herren, med ett hjärta av tacksamhet och förnyad tro.
Avgående observationer
Exakta citat från erkända äldre kommentatorer
Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke ger traditionell förståelse av tro och bön som svar på Guds frälsning; befintliga korta formuleringar används som stöd i sammanhanget utan att duplicera deras långa anteckningar.
Nyckelord att bära med sig: frälsningens gåva, bön, tillit, tacksamhet.