Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 112:9 (SV1917) – Immediate setting
Denna vers följer salmens tema om rättfärdiga trognas liv och gudfruktighetens frukt i samhälle och relationer. Psalm 112 beskriver den rättfärdige som lever i lydnad och tillit till Gud, och hur hans gärningar kringgånda av gästfrihet och välvilja vittnar om hans inre övertygelse.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Versen visar att Gud välsignar och upphöjer dem som lever i rättfärdighet och barmhärtighet. Den rättfärdige ses som någon vars livs anda reflekterar Guds sanning: han är generös mot de behövande, och hans trofasthet står fast genom generationer. Guds rättfärdighet sträcker sig över tiden – det som gör honom upprätt bevaras och hedras. Detta pekar på ett liv som är värt att efterlikna eftersom det speglar Guds karaktär i världen.
Viktiga ord och bilder
- “Han utströr” och “han giver åt de fattiga”: bilden av en gemenskapens givande skänker social rättvisa och omsorg. De som delar sina tillgångar vittnar om Guds frekventa ingripande i deras liv.
- “Hans rättfärdighet förbliver evinnerligen”: rättfärdigheten hos den troende är stabil och varaktig, inte flyktig. Den återspeglar en gudomlig standard som varaktigt gör gott i världen.
- “Hans horn skall varda upphöjt med ära”: en bild av styrka och erkännande; styrkan som kommer från ett liv i gudstro och godhet upphöjs och hedras av Gud och människor.
Relaterade kommentarer och källor
- Matthew Henry betonar att den rättfärdige inte lever ensam utan som ljus i världen, som genom sin generositet visar Guds nåd. “He that is gracious to the poor is lending to the Lord” används ofta som samförståndstolkning (paret i Henry). [Hänvisning i sammanhanget]
- Albert Barnes framhäver att rätten att dela sina resurser med de behövande visar en aktiv tro, inte bara ord. Det innefattar socialt ansvar som följer efter rättfärdig tro.
- Adam Clarke understryker att versen förbinds med en konsekvent livsföring: trofasthet i små ting leder till storheder i Guds ögon och samhälle.
Korsreferenser ( kort förklaringar )
Användning i vardagen
Versen uppmanar troende att vara öppna mot de behövande och att leva med integritet så att ens “horn” eller styrka inte används för själviskhet utan för att bevara och sprida godhet. Den ger hopp om att rättfärdigheten lämnar spår som varar långt utanför personens liv, och att styrka och ära följer ett liv som präglas av barmhärtighet och trofasthet.
Kort sammanfattning
Psalm 112:9 i SV1917 visar hur den rättfärdige genom barmhärtighet och trofasthet speglar Guds kärlek i världen. Generositet mot de fattiga förstärker Guds rike, och deras rättfärdighet bedöms som evig och upphöjd inför Gud och människor.