Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 80:1 Psaltaren 80:2 Psaltaren 80:3 Psaltaren 80:4 Psaltaren 80:5 Psaltaren 80:6 Psaltaren 80:7 Psaltaren 80:8 Psaltaren 80:9 Psaltaren 80:10 Psaltaren 80:11 Psaltaren 80:12 Psaltaren 80:13 Psaltaren 80:14 Psaltaren 80:15 Psaltaren 80:16 Psaltaren 80:17 Psaltaren 80:18 Psaltaren 80:19
Psaltaren 80:5 (SV1917) — "Herre Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?"
Versen placeras inom Psalm 80 som en klagosång där Israels trogna ropar till Gud om förnyad omsorg och ledning. Psalmisten beskriver hur Gud tidigare varit som en god herde som ledd och stärkt, men nu upplevs att Herrens vrede över det gudfruktiga folket märks i deras åkerns nöd och bönens tystnad. I kontexten är bönen en paradox: folket ropar till Gud när de är i nöd, samtidigt som de upplever ett until deras rop verkar mötas av tystnad eller vrede. Denna böna speglar en tro som inte ger upp trots känslan av avstånd mellan Gud och Folket.
Central mening
Huvudbudskapet är en intensiv förundran över Guds tystnad och hans långa tålamod. Psalmisten vädjar till Gud som Sebaot, världens Herre, att minnas och återuppta sin omsorg. Texten uttrycker trofasthetens hållfasthet: även när Gud verkar dra sig tillbaka i vrede, räknar psalmisten med Guds vilja att gripa in till sist och återge välstånd och ljus till sitt folk.
Två eller tre centrala teman
Relaterade passager
• Liknande teman återkommer i psalmer där Gud uppmanas att inte förneka sitt folk och där Guds ansikte väntas återvända. Samt även i exempel där bönens gränser utmanas av tystnad men där tro och hopp hålls levande.
Praktisk reflektion
I vår egen bön: när vi tvingas vila i Guds tystnad, kan vi följa psalmistens exempel genom att behålla trofasthet och hålla fast vid guds löften. Berättelsen uppmuntrar till enkelhet i bönens rytm – återkommande rop, bön, och lyssnande efter Guds tid och sätt att svara. Gud kan använda väntan för att förstärka vår tillit och vår förståelse av hans vägar.
Cross-references och sammanhang
• Psalm 78:38-39 — Gud visar mildhet och minns att människan är damm. Förklarar varför hans vrede inte varar för evigt genom barmhärtighet. Förklarar att Guds tystnad kan vinna vår tålamod och försoning.
• Jesaja 54:7-8 — En liknande tanke om tillfällig frånvaro av Guds närvaro, men med löftet om återställning och tröst. Betonar att Guds kärlek övervinner separated från hans folk.
• Hebreerbrevet 4:16 — Tillgång till nåd och barmhärtighet i tid av help, som en uppmuntran att närma sig Guds tron med mod och tillit, även i tider av prövning.
Sammanfattning: Psalmens bön är en övning i tro i prövningens stund. Den påminner oss om att Guds vrede och barmhärtighet båda hörs inom hans suveräna plan, och att vårt rop till Sebaot inte är förgäves. Gud hör, och i hans tid kommer ledning och återställande.