Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 8:6 (SV1917): "Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom."
Direkt tolkning: Gud har upphöjt människan till en särskild rankning inom skapelsen. Genom sin något nästan övernaturliga ställning och kungliga kröning ger Gud honom ära och härlighet.
Kontextuell bakgrund
Psalmen ligger i en samling av psalmer som prisar Guds majestät och människans plats i skapelsen. Psalmens författarskap är osäkert, men den låter gudsnamnets härlighet speglas i människans ägarskap av doms- och vårdnadsuppgifter inom skapelsen. Vers 6 följer en bekräftelse av människans funktionsprofil som kunglig underförvaltare i Guds rike.
Tolkningsobservationer
Utforskade korsreferenser
- Hebreerbrevet 2:7–9 kommenterar hur Jesus uppnått en ännu större härlighet genom att genomgå lidande och förkroppsliga människans renhet, vilket ger en fullare förståelse av människans stam och anrop.
- 1 Mosebok 1:26–28 framhäver att människan skapats "till vår bild" och därför har en uppgift att råda över skapelsen under Gud.
- Klagolagen 3:22–23 påminner om Guds ny varje morgon, där hans trofasthet bidrar till vår fortsatta existens och uppgift.
Sammanfattande praktisk inriktning
Psalmen uppmanar till ödmjuk tacksamhet över den heder och kraft Gud tilldelar människan. Vi är kallade att använda vår värdefulla ställning med ansvar: att leva i trohet mot Gud, vårda skapelsen och handla rättfärdigt gentemot andra. Denna kungliga aspekt av vår kallelse kräver ödmjukhet inför Guds suveränitet och en livsstil som speglar hans rättfärdighet i vardagen.
Genomgång av äldre kommentarer
Matthew Henry och Adam Clarke framhäver båda att människan ges en kunglig ställning i skapelsen som reflekterar Guds närvaro och mål. Henry noterar att ära och härlighet inte är en självtilldelad makt utan en gåva som bär ansvar. Clarke understryker att människans funktion som förvaltare kräver lydnad och trofasthet.
Notering om exakta ord som citeras: Inga direkta citat från Henry, Barnes eller Clarke används i återgivningen ovan, men deras principiella observationer ligger till grund för tolkningen och sammanfattningen.