Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Översikt och inriktning
I Psalm 56 är David mitt i press och förföljelse, och verserna hämtar kraft ur ett förvissat förtröstan till Gud. Denna särskilda vers betonar hur Gud och hans hjälp gör det möjligt att prisa hans ord. Det är en påminnelse om att vår tacksamhet och vår lovsång inte står eller faller med yttre omständigheter, utan med Guds trogna stöd som gör det möjligt att hålla fast vid hans ord även under motgångar.
Versen i sin kontext
Versen uppmanar till överlåtelse till Guds skydd och hjälp: med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord. Trots hot och rädsla står priset på Guds ord starkt fast; den troende finner att Guds närvaro ger mod att uttrycka tillit och lovprisning. SV1917 förmedlar en enkel men djup erfarenhet: hjälpen som Gud ger blir grunden för lovsång och vördnad inför hans ord.
Huvudandemeningen
Huvudpoängen är att troende inte är beroende av friktionsfria omständigheter för att prisa Gud. Genom Guds hjälp kan man hålla fast vid och uttrycka tro genom hans ord. Att prisa ordet innebär både att värdesätta Guds upplysningar och att låta dessa upplysningar leda livets rådgivning och handling.
Jämförelser inom Bibeln
Praktisk tillämpning
Denna vers uppmuntrar till tre praktiska hållningar:
Cross-referenser och kopplingar
Nyckelförbindelser:
Korta kommentarer från klassiska kommentatorer visar hur tilliten till Gud gör lovsång möjlig. Såväl Henry, Barnes som Clarke framhåller att även under stark press upprätthålls tacksamheten gentemot ordet när Gud verkar att uppehålla och leda.
Sammanfattning
Psalmens vers 11 i SV1917 uppmanar troende att finna sin starkaste kärna i Guds hjälp: när Gud stödjer och upplyser genom sitt ord, kan lovsången till honom förbli närvarande och ärlig. Det är en annorlunda syn på mod och sedlighet — inte fri från faror, utan stärkt av Guds närvaro och ordets sanning.
Korstexter som förstärker intrycket går tillbaka till hur ordet leder livet, hur Guds hjälp gör vårt vittnesbörd möjligt och hur tacksamhet inför ordet fostrar trofasthet i svåra stunder.
Quotationsnote: Inga fullständiga citat från Henry, Barnes eller Clarke används här; endast korta hänvisningar och den gemensamma erfarenheten att Gudens hjälp gör lovprisningen av hans ord möjlig.