Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 48:5 (SV1917) – Första intrycket och tolkningen
Det här korta versstycket visar hur psalmen tidigt sätter in läsaren i en scen där världsliga makter samlas och förbereder åtgärder. I översättningen Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram. upplevs en rytm av stärkt alarm och allvar. Fokus ligger inte på deras individuell handlingar utan på deras samlade uppträdande mot stadens starkhet och fromhet.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Versen förbereder en större teologisk poäng: även om jordiska kungar och härskare samlas mot Guds heliga stad, står Gud stadig som domare och beskyddare. Denna kontrast mellan mänsklig samling och Guds suveränitet ligger i bakgrunden av hela salmen. Det visar att trohet inte går ut på att undvika världsliga faror utan på att vetskapen om Guds närvaro ger mod och hopp mitt i farorna.
Nödvändiga ord och bilder
- "församlade sig": uttrycker en tydlig samling av makter, en kollektiv handling som pekar mot hot eller konflikt. Det betonar att faran är kollektiv och att tron i stället förflätas med lydnad inför Gud.
- "framhogas eller drogo de fram" (översättningens bild av att de uppträder publict): målar upp scenen av en enhetlig, offentlig framställning av makt, vilket i psalmen ofta leder läsaren till att minnas Guds stad och dess bevarande.
Relaterade passager och hur de knyter ihop
- Psaltaren 2:1–5 illustrerar samma motiv där Guds härskare konfronteras av världsliga kungar och där Gud svarar med upprättelse. En liknande logik återkommer: människors samlade makt står i kontrast till Guds eviga plan.
- Jesaja 8:9–10 talar om att råd som kommer från människor kan vara meningslösa när de står mot Herrens viljeplan; här betonas att även om nationer förenas, är Guds råd starkare.
- Psalm 46 visar hur Gud är vårt stöd när världens riken rasar; möjligen en bredare bild av att det som sker i världen inte övertar stadens säkerhet hos Gud.
Användning för dagens troende
Denna vers påminner om att vår tro inte gör oss helt oskyddade mot världens hot, men den ger ett perspektiv: att Gud står fast även när kungar och nationer samlas i styrka. I vardagen kan vi känna samma press av offentliga eller sociala sammanhang som ifrågasätter våra trosvärderingar. Vi kan vila i att Guds närvaro, inte människornas allians, är vår trygghet.
Koppling till längre trostexter
Liknande teman återkommer i de kommentarer som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke tillsammans ger: att gudomlig kontroll över historien överträffar mänsklig politik, och att tron blir en källa till mod när främlingar och maktstrider står i centrum. I Henrys ord bör vi se att Guds stad bevaras trots samlingar av fiender; i Barnes’ förklaringar pekar man mot Guds övning och omsorg över sitt folk; Clarke framhäver ofta ordens styrka i att beskriva Guds skydd och den mänskliga svaghetens kontrast.
Sammanfattning: Versen fångar en ögonblicksbild av världslig samling mot guds stad, vilket fungerar som en påminnelse om Guds fasta närvaro. Genom hela psalmen blir tro och tillit till Gud en källa till frimodighet och hopp mitt i faror.