Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalter 42:4 (SV1917): "Mina tårar äro min spis båda dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?» "
Direkt betydelse: Satsen uttrycker en djup känsla av tältlös längtan och förtvivlan. Tårarna fungerar som den dagliga föda som bär den känner genom sorgen, medan hånet om gudlöshetens närvaro förstärker såret: trots stark tro, uppstår tvivel när Gud verkar vara frånvarande.
Kontext och bakgrund
Dikten speglar en erfarenhet där Davidsanden uttrycker sin andliga törst i framsteg och bakslag. Psalmens inledning visar längtan efter Guds närvaro i dietersens kamp, ofta interpreteras som en persons kamp mot förföljelse, glömska eller andlig fromhet som känns avlägsen. Denna psalm är präglad av ett "nu och då"-tema: förgänglighet i livet möter hoppets ord om Gud.
Tolkningsavsnitt
- Tårarna som spis symboliserar näring och liv i sorgens timmar; lidandet blir något som ger styrka och kontinuitet i vördnad inför Gud.
- Ordet "var är nu din Gud" visar hur tanken på Guds närvaro granskas när man upplever motstånd och hån. Detta är inte bara känslor utan en andlig kamp om förtroende.
Relaterade avsnitt
Sammanfattning och praktiskt tillämpning
Salmens uttryck visar hur tro och tvivel kan samexistera. När erfarenheter av motgångar och diskriminering gör att man känner sig övergiven, kan Gud vara närvarande i lidandets natt. Det är en påminnelse om att vår andliga näring inte alltid kommer genom yttre omständigheter utan genom tro, bön och gemenskap med Gud. Låt tårarna inte leda till förtvivlan utan till ett djupare rop till Gud och en hängivenhet som väntar på att Gud ska visa sin trofasthet i sin egen tid.
Referensord från äldre kommentatorer: Matthews Henry och Adam Clarke påpekar att den troende ofta finner styrka när Gud tillåter motstånd att pressa fram en ännu djupare längtan efter Honom. Deras formuleringar betonar att den smärtan som upplevs inte är tecken på frånvaro utan en ringa av Guds försorg som leder till ökad tillit.