Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Varför Psalm 125:5 är viktigt
Denna vers prövar idén att gudomligt skydd och fred inte är garantier som står staplade i evighet. De som vänder sig bort från rättfärdiga vägar kan uppleva en plötslig ryckning bort från landet som Herren vaktar. Samtidigt förblir uppmaningen till frid över Israel som ett löfte om gudomlig närvaro även när åtskillanden och frestelser förekommer. Versens tydliga struktur visar en kontrast mellan de som hålls fast i gudfruktighet och de som följer ogärnings vägar, och den påminner läsaren om att fred i Guds gemenskap står under prövning men inte förloras när trogna delar behåller sin väg.
Originalkontext och huvudbudskap
I psaltarens sammanhang framträder en bild av ödmjuk tillit till Herrens beskydd. De som vacklar och viker av från rättens stig upplever ett avsnitt av Guds hand som rycker dem bort – inte av våldsamhet utan som ett rättvist svar på deras val. Men de som håller fast vid herrens väg, och därmed företagets fred, får frid över Israel, ett tecken på gudomlig trygghet och välsignelse över nationen trots inre och yttre hot.
Huvudteman och kopplade tankar
Kända kommentarer och insikter
Ur Matt. Henrys synsätt finner man en betoning på Guds rättvisa: de som gör uppror mot Guds ord blir själva avlägsnade ur sin plats, medan de trogna får sin frid bevarad. Albert Barnes framhäver hur detta inte är en världslig frid utan en gudomlig och varaktig varelse, ett uttryck förskyddad gemenskap med Herren. Adam Clarke betonar att uttrycket frid över Israel innefattar en välsignelse som inte kan brytas av mänskliga omständigheter när folket förblir i lydnad.
Sammanfattningsvis pekar dessa kommentatorer mot en enhetlig poäng: trohet mot Herren ger frid och stabilitet, medan avvikelse från rättfärdigheten medför gudomligt ingripande som bevarar landsfriden i måttlighet och rättvisa.
Korsreferenser
1) Ordspråksboken 3:5–6 – litar på Herren av hela ditt hjärta; förlita dig inte på ditt eget förstånd. Denna princip ligger till grund för att bibehålla vägen även när frestelserna är starka.
2) Jesaja 57:14–15 – påminnelsen att Herren söker dem som fröjdas i rättfärdigheten och upprätthåller fred i landet; hans namn gör det möjligt att träda upp igen även när människor viker av.
3) Psalm 4:9 – frid ger ett grundläggande hopp i Gud i tider av prövning, liknande dagens frid över Israel som ett tecken på Herrens närvaro.
Avslutande tanke
Psalmens bildning påminner oss om att frid inte är det frånvaro av fara, utan närvaro av Gud. De som väljer vägen av rättfärdighet upplever gudomlig bevarande och fredens trygghet, medan de som viker av möter konsekvenser som påminner om att herrens öga vaktar både kollektiv och individ. Detta uppmanar till trofasthet och ett liv som överensstämmer med Guds ord.
Uttrycket i SV1917: “Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!” fungerar som både varning och hopp, en balans mellan rättvisa och vällustig nåd som leder läsaren till förnyad tro och tillit till Herrens välsignade beskydd.