Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 11:3 – När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?
Detta ögonblickliga versutdrag placeras i en diskussion om trohet och rädsla inför Guds dom över de suveräna makterna. Psalmens sammanhang i SV1917 förmedlar en tid av prövning när det skulle stå klart vad som är grundläggande och var människans säkerhet vilar. Texterna kring denna vers visar att den som har tillit till Gud inte står kvar när världen stormar; den rättfärdige har sin fasta skriftade grund i Herren trots allt som hänt.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Varningssignalerna i versen talar om att världens stabilitetsgrund kan skakas. Men Gud behåller sin suveräna kontroll: när fundamenten upphävs, är det människans uppgift att söka sig till Honom som är den fasta grunden. För den troende betyder detta att yttre omständigheter inte avgör livets mål; tron förblir fast när allt annat vacklar. Bilden av gudomlig rättvisa och ordning står central: gudfruktigheten gör den rättfärdige trygg även i förödmjukande omständigheter.
Viktiga ord och bilder
“Grundvalarna” symboliserar det som håller samhället, rättvisa och trofasthet upprätthållna. När de upplivas avslöjas hur verklig säkerhet är: den som står i Gud får sin sanna styrka genom Hans trofasthet. Att tala om rättfärdighet i en tid av oro pekar mot en inre trygghet som inte bygger på mänsklig makt utan på gudomlig trofasthet.
Relaterade passager
Cross-referenserna visar att varje test av fundamenten leder till antingen tvivel eller ett stärkt förtröstansfäste i Guds trofasthet. Man finner att lydnad och upprättelse går hand i hand när Gud får vara den fast punkt som håller allt annat i balans.
Utläggning ur äldre kommentarer
Matthevs-kommentarer framhäver att världen ofta försöker visa sin egen stabilitet, men den rättfärdige ser igenom den ytan och litar på Guds konstanta ord. Albert Barnes betonar att ordets bild pekar mot att yttre trygghet utan Gud är skör. Adam Clarke påpekar att när fundamenten svajar blir det ett tillfälle att pröva hjärtats trohet mot Gud och att sann styrka finns i gudsfruktig livsföring. Gemensamt är att de understryker att tron upphöjer Guds ord som den sanna grunden, även när det mänskliga samhällets struktur rycks bort.
Sammanfattning och nutida tillämpning
När fundamenten upprusas testar versens budskap vår i grunden: var funnen vår verkliga trygghet? För den troende är svaret att Gud aldrig överger de som förtröstar på honom. I dagens samhälle där stabilitet ofta upplevs som något hållet av ekonomi, politik eller sociala normer, uppmanar versen att söka Guds fasthet och att leva i tro trots skakningar. Det är genom trohet, bön och lydnad som den rättfärdige finner sin styrka och sin ro, oavsett yttre omständigheter.
Med hänvisningarna till Bibelns vittnesbörd ser vi att den rättfärdige står fast inte genom egen styrka utan genom Guds trofasthet, som bär även när fundamenten är osäkra.
Ordet avsnittet uppmanar oss att granska vad vi vilar på: om våra planer, vår rikedom eller vår egen kraft, eller om vi verkligen lutar oss på Herren som vår fasta grund.