Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 31:1 Jeremia 31:2 Jeremia 31:3 Jeremia 31:4 Jeremia 31:5 Jeremia 31:6 Jeremia 31:7 Jeremia 31:8 Jeremia 31:9 Jeremia 31:10 Jeremia 31:11 Jeremia 31:12 Jeremia 31:13 Jeremia 31:14 Jeremia 31:15 Jeremia 31:16 Jeremia 31:17 Jeremia 31:18 Jeremia 31:19 Jeremia 31:20 Jeremia 31:21 Jeremia 31:22 Jeremia 31:23 Jeremia 31:24 Jeremia 31:25 Jeremia 31:26 Jeremia 31:27 Jeremia 31:28 Jeremia 31:29 Jeremia 31:30 Jeremia 31:31 Jeremia 31:32 Jeremia 31:33 Jeremia 31:34 Jeremia 31:35 Jeremia 31:36 Jeremia 31:37 Jeremia 31:38 Jeremia 31:39 Jeremia 31:40
Översikt av Jeremia 31:7
I denna vers uppmuntrar Herren folket att jubla över Jakob och höja fröjderop över honom, medan lovsången ropar ut Guds frälsning till det som återstår av Israel. Budskapet förstärker hoppet om uppehåll och återställande trots hårda dagar av fångenskap och bortförande. Versen ligger i ett avsnitt där Gud omtalar en ny ödeläggelse och en ny konstitution av Guds folk efter deras fångenskap, där en ny relation mellan Gud och Israel framträder.
I Jeremia 31 presenterar Gud nya löften om återställelse och ett förnyat förbundet. Vers 7 utropar ett rytmiskt och triumferande erkännande av Guds omsorg: han uppmuntrar folket att glädja sig över sin identitet som Guds utvalda och att uttrycka sin edsavlagda hopp genom lovsång och lovprisning. Det är ett samtal som vänder sig mot disciplinens svåra tider och pekar fram mot en framtida, gudfruktig gemenskap.
Det centrala budskapet är hoppets realitet i Gud. När omständigheterna ser hopplösa ut, kallar Herren sitt folk till glädje och trofast lovprisning, eftersom frälsningen är nära. Det visar att gudsfolket inte bara överlever utan också vinner djupare gemenskap när de förstår att Gud är deras räddare och konung.
1) I prövningar kan man välja att låta glädje och lovprisning vara uttrycket för tillit till Guds plan. 2) Församlingen kan stärka sin identitet genom att samlas i lovsång och tacksägelse, inte bara i tider av framgång utan särskilt när man känner behov av frälsning. 3) Frälsningen gäller inte bara individens själsliga säkerhet utan gemenskapens återställning; hoppet är kollektivt och offentligt.
• Jeremia 31:7 bär samma ande som Jesaja 51:11 där Guds löftes verifikat manifesteras i återställande glädje.
• Psaltaren övergavs inte; lovsången blir språk för tro i svåra tider.
• Andra profetiska ord om förnyat förbund och ny Jerusalem fungerar som bakgrund till denna välsignelse.
Jeremia 31:7 uppmanar Guds folk att jubla och låta lovsången ljuda när frälsningen närmar sig. Budskapet bekräftar att hoppet inte är förlorat trots fångenskapens tyngd: Gud är trofast, räddningen är nära, och vår glädje ska spegla detsamma. Denna balans mellan verklig prövning och överordnad hoppfullhet finner sin grund i Guds förbund och hans trogna omsorg över Israel – och genom det, över alla som tillhör gudsfolkets andliga gemenskap.
Hemmahörande citat från äldre kommentatorer:
Matthew Henry betonar att glädje och lov sång ofta följer Guds försoning och återställande, en naturlig respons när han räddar sitt folk. Albert Barnes avser att uppmaningen till jubel speglar en social och religiös återkomst, där folket stärks i sin identitet som Guds utvalda. Adam Clarke framhåller att denna glädje inte är naiv optimism utan en fast tillit till Guds löften och hans nåd över Israels kvarleva.
Källa i historisk kyrkovergänglighet: Bold citat från Henry, Barnes och Clarke varierar i ordalag men följer samma led: hopp i Gud, trosmäld lovsång, och gemenskapens återställning.