Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52



Jeremia 20:1 i SV1917 – Pashur mot Jeremia: Guds profetiska ord går igenom motstånd
Huvudpoängen i denna vers är att Jeremia officiellt möter motstånd och hot när han talar Guds ord. Pashur, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, reagerar kraftfullt på profetian och symboliserar den mänskliga avvisandet av Guds budskap när det utmanar makt, religionens formalism och personliga trygghet. Profeten står i en konflikt som speglar ett genomgående tema i Jeremia: att Guds ord ofta möter motstånd från de som har ansvar och inflytande men saknar rätt tro och lydnad.
Litterär kontext
Jeremia opererar i den frestande och motstridiga miljön i kungadömet Juda under kung Konia och kung-ordningen. Kapitel 20 växlar mellan att Jeremia yttrar Guds budskap och reaktioner från olika samhällsaktörer. Pashur var en högt uppsatt tjänsteman i templet; hans auktoritet gör hans ilska särskilt allvarlig. När Jeremia profeterar orenarnas och förodnas av Israels trohet blir budskapet ofta personligt och politiskt laddat. Detta skapar en dynamik där profetens trohet till Gud står i skarp kontrast till mänsklig rädsla och och mänskligt martyrskap.
Teologisk betydelse
Texten bär två samtida teologiska spår: först uppenbaras Guds helighet och rättfärdighet när han uppmärksammar människors oförmåga att omvända sig; och därefter uppträder profetens mänskliga svaghet i mötet med hot. Jeremia fortsätter att tala Gud ord trots hoten, vilket lyfter fram en central princip: sanningens ord kräver mod och tålamod. Pashurs reaktion visar också hur religiöst ledarskap kan missbruka auktoritet när de handlar i hot mot profetarens frihet att predika sanningen. I textens större ramexempel finns en försoning: Guds ord varnar, men samtidigt erbjuder hopp genom omvändelse och försoning, om folk lyssnar.
Kopplingar i Skriften
Externa hänvisningar i kontexten: Jeremia 1–2 visar hur Gud började kalla Jeremia trots omgivande motstånd; Jeremia 26–29 illustrerar hur profeterna ofta bemöts med hot innan Guds plan framskrider.
Frågor för reflektion
Sammanfattning
I Jeremia 20:1 framträder berättelsens kärna: profeten Jeremia står inför hot men fortsätter hålla fast vid Guds ord. Pashur representerar ett skenbart stöd från en ledarroll som trots sin position inte lever efter Guds ord. Svensk SV1917-versionen bevarar den gamla tonläget: budskapet bär risk och hopp i kölvattnet av trohet. Genom hela kapitlet lär vi oss att sanningens ord ibland väcker mänsklig vrede, men det ger också möjlighet till omvändelse när människor vänder sig till Gud.
Kort vägledning till studierna