Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 31:1 Jeremia 31:2 Jeremia 31:3 Jeremia 31:4 Jeremia 31:5 Jeremia 31:6 Jeremia 31:7 Jeremia 31:8 Jeremia 31:9 Jeremia 31:10 Jeremia 31:11 Jeremia 31:12 Jeremia 31:13 Jeremia 31:14 Jeremia 31:15 Jeremia 31:16 Jeremia 31:17 Jeremia 31:18 Jeremia 31:19 Jeremia 31:20 Jeremia 31:21 Jeremia 31:22 Jeremia 31:23 Jeremia 31:24 Jeremia 31:25 Jeremia 31:26 Jeremia 31:27 Jeremia 31:28 Jeremia 31:29 Jeremia 31:30 Jeremia 31:31 Jeremia 31:32 Jeremia 31:33 Jeremia 31:34 Jeremia 31:35 Jeremia 31:36 Jeremia 31:37 Jeremia 31:38 Jeremia 31:39 Jeremia 31:40
Översikt: Jeremia 31:30 i SV1917
I detta vers visar Jeremia på en rättvis princip: varje person står inför sin egen ansvar och disciplin inför Gud. För den som lever i tro och lydnad blir det dragningskraft att förstå att undantag inte får förekomma; varje människa får bära konsekvenserna av sina egna val. Versen sammanfattar en djupare moralisk ordning inom det nya förbundet där Guds rättvisa och barmhärtighet möts i prövningar och mättnad.
I Jeremia 31 tecknas en förvarning och ett löfte om det nya förbundet. Kapitelts budskap rör Guds omsorg om Israels framtid trots ord som kan tyckas hårda i förhållande till deras trohet. I detta sammanhang uttrycker versen en princip som våra liv behöver hålla mitt i omvändelse och förnyelse: varje individ ansvarar inför Gud för sin egen väg, och kollektivt upplägg ersätts av personlig uppgörelse inför Gud.
Det centrala vändpunkten är indirekt: det finns en personlig ansvarsförklaring inför Gud. Ingen kan skylla på en andras missgärning eller på social omständighet som om den rätta domen vore universell. Förnyelsen som Jeremia 31 öppnar växer fram ur en rättfärdig relation där vänlighet och trofasthet leder till ett nytt sätt att leva inför Gud.
Cross-referenserna illustrerar hur forna och nya förbundens ton är kompatibel: ansvar och rättvisa går hand i hand med hopp om förnyelse när man återvänder till Gud.
Hur tolkar vi “var och en skall dö genom sin egen missgärning”? Det innebär att Gud lämnar ingen skuld att längre skälla på andra när domen kommer. Ett liv som lever i Gudstro och rättfärdighet gör att man bär sina egna konsekvenser med ödmjukhet. Samtidigt påminner versen oss inte om Guds hårdhet utan om hans rättvisa och helighet som kräver att varje hjärta gör upp med sin synd. I praktisk tillämpning betyder det att man söker söka Guds förlåtelse och leva i sanning och kärlek mot andra.
Jeremia 31:30 uppmanar till personlig ansvarstagande inför Gud. Ingen kan undgå sin egen missgärning; varje liv måsta stå inför Guds rättvisa. Men inom ramen för det nya förbundet bjuds det in till omvändelse och upprättelse genom tro och lydnad.
Texten speglar en bred samstämmighet i public-domain-kommentarer där Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke betonar ansvaret för sina egna handlingar och Guds rättfärdiga dom. exempelvis noteras korta uttryck om noggrant ansvar för personliga handlingar och vikten av omvändelse i deras tolkningar. Ingen längre citatsökning görs här, men deras resonemang används i helhet som stöd för förståelsen av textens personliga dimension.
Det är en uppmuntran till inre rannsakan: hur lever jag i mitt förhållande till Gud just nu? Hur kan jag praktiskt leva ut ansvaret för mina egna val i vardagen—i ord, handling och gemenskap? Denna vers ropar till kontinuerlig omvändelse som en del av det levande förbundet mellan Gud och hans folk.