Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Matteus 1 Matteus 2 Matteus 3 Matteus 4 Matteus 5 Matteus 6 Matteus 7 Matteus 8 Matteus 9 Matteus 10 Matteus 11 Matteus 12 Matteus 13 Matteus 14 Matteus 15 Matteus 16 Matteus 17 Matteus 18 Matteus 19 Matteus 20 Matteus 21 Matteus 22 Matteus 23 Matteus 24 Matteus 25 Matteus 26 Matteus 27 Matteus 28Verse
Matteus 27:1 Matteus 27:2 Matteus 27:3 Matteus 27:4 Matteus 27:5 Matteus 27:6 Matteus 27:7 Matteus 27:8 Matteus 27:9 Matteus 27:10 Matteus 27:11 Matteus 27:12 Matteus 27:13 Matteus 27:14 Matteus 27:15 Matteus 27:16 Matteus 27:17 Matteus 27:18 Matteus 27:19 Matteus 27:20 Matteus 27:21 Matteus 27:22 Matteus 27:23 Matteus 27:24 Matteus 27:25 Matteus 27:26 Matteus 27:27 Matteus 27:28 Matteus 27:29 Matteus 27:30 Matteus 27:31 Matteus 27:32 Matteus 27:33 Matteus 27:34 Matteus 27:35 Matteus 27:36 Matteus 27:37 Matteus 27:38 Matteus 27:39 Matteus 27:40 Matteus 27:41 Matteus 27:42 Matteus 27:43 Matteus 27:44 Matteus 27:45 Matteus 27:46 Matteus 27:47 Matteus 27:48 Matteus 27:49 Matteus 27:50 Matteus 27:51 Matteus 27:52 Matteus 27:53 Matteus 27:54 Matteus 27:55 Matteus 27:56 Matteus 27:57 Matteus 27:58 Matteus 27:59 Matteus 27:60 Matteus 27:61 Matteus 27:62 Matteus 27:63 Matteus 27:64 Matteus 27:65 Matteus 27:66
Varför Matteus 27:23 är viktigt
I denna vers visar evangelieförfattaren hur hakefullt och orättvist människans domslut kan vara när skuldfrågan avfärdas av känslor och politiskt tryck. Pontius Pilatus står inför det ultimata beslutet: att låta en man gå fri eller att låta folket få sin vilja igenom. När rådet och folket ropar högre, lyser skarpst den mänskliga oförmågan att bilda rättvisa utan Guds rike normer som sanning och kärlek. Versen fångar den avgörande punkten i passionsberättelsen: det yttre trycket och absurditeten hos människors uppfattning av rättvisa när de missförstår den sanna rättfärdighetens natur.
Originalkontext
Denna scen inträffar under Jesu rättegångsförfarande inför folket och de religiösa ledarna som vill avskaffa honom. Pilatus försöker mildra domen, visar barmhärtighet och finner inget orätt som Jesus gjort. Men folket pressar ännu starkare och ropar efter korsfästelse. Orden speglar den spända konflikten mellan ett rättfärdigt beslut och en kollektivs vrede. SV1917:s ordalydelse återger intensiteten i ropet: först en fråga om skuld, sedan ett kast i våldets riktning.
Huvudbudskap
Budskapet är tvåfaldigt: att rättvisa inte uppfylls när en hel folkmassa eller myndighet förringar det som är gott, och att människans bedömningar ofta drivs av rädsla, prestige och ockra snarare än sanning. Jesus framställs som oskyldig, men hans öde visar hur offer och föraning om försoning ofta förväntas av en värld som stödjer våld som lösning.
Tematiska trådar i Bibeln
Cross-referenser (kopplingar)
- Johannes 19:4–6: Pilatus vänder sig mot folkmassan och finner inget fel hos Jesus, men pressen kvarstår..
- Jesaja 53:7: Den lidande rättfärdige som tystnar inför sin dom – en profil som speglar Jesu tysta tålamod i stunden av förakt. Koppling: hur rättfärdighetens offer rids av världens godtyckliga rop.
- Romarbrevet 3:26: Guds rättfärdighet uppenbaras genom tron på Kristus, även när mänsklig såg skuggar rättvisa med våld. Koppling: visar att rättfärdighet blir uppenbar genom Kristus, inte genom massans vilja.
Utdragna kommentarer och sammantagna tolkningar
Adam Clarke poängterar att Pilatus fann Jesus oskyldig i människornas ögon, men att han ändå gick med på korsfästelsen då han såg hur folkmassan drev på. Albert Barnes framhåller att Jesus bär bördan av mänsklighetens dysterhet och samtidigt visar gudomlig kontroll i varje steg. Matthew Henry sammanfattar att världens rättvisa ofta blir rättfärdigad genom att förkasta den oskyldige, och att detta uppmanar oss att söka Guds rättfärdighet över människors röster. I vår ekumeniska sammanfattning låter vi deras ord vägleda oss till troende liv: att rättfärdighet inte följer världens publikrum utan följer Kristus i lidande och kärlek.
Avslutande tankar
Matteus 27:23 påminner om att sann rättvisa inte existerar när folkens rop överger det goda. Det ger oss en stark trigger att be om vishet när rättsavägar korsas med världens krav. Jesu oskyldiga rop och hans kors visar att kärlek ofta kräver självuppoffring, och att Guds plan går vidare i mörkret när människors bedömningar verkar som starkast.