Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Matteus 1 Matteus 2 Matteus 3 Matteus 4 Matteus 5 Matteus 6 Matteus 7 Matteus 8 Matteus 9 Matteus 10 Matteus 11 Matteus 12 Matteus 13 Matteus 14 Matteus 15 Matteus 16 Matteus 17 Matteus 18 Matteus 19 Matteus 20 Matteus 21 Matteus 22 Matteus 23 Matteus 24 Matteus 25 Matteus 26 Matteus 27 Matteus 28Verse
Matteus 27:1 Matteus 27:2 Matteus 27:3 Matteus 27:4 Matteus 27:5 Matteus 27:6 Matteus 27:7 Matteus 27:8 Matteus 27:9 Matteus 27:10 Matteus 27:11 Matteus 27:12 Matteus 27:13 Matteus 27:14 Matteus 27:15 Matteus 27:16 Matteus 27:17 Matteus 27:18 Matteus 27:19 Matteus 27:20 Matteus 27:21 Matteus 27:22 Matteus 27:23 Matteus 27:24 Matteus 27:25 Matteus 27:26 Matteus 27:27 Matteus 27:28 Matteus 27:29 Matteus 27:30 Matteus 27:31 Matteus 27:32 Matteus 27:33 Matteus 27:34 Matteus 27:35 Matteus 27:36 Matteus 27:37 Matteus 27:38 Matteus 27:39 Matteus 27:40 Matteus 27:41 Matteus 27:42 Matteus 27:43 Matteus 27:44 Matteus 27:45 Matteus 27:46 Matteus 27:47 Matteus 27:48 Matteus 27:49 Matteus 27:50 Matteus 27:51 Matteus 27:52 Matteus 27:53 Matteus 27:54 Matteus 27:55 Matteus 27:56 Matteus 27:57 Matteus 27:58 Matteus 27:59 Matteus 27:60 Matteus 27:61 Matteus 27:62 Matteus 27:63 Matteus 27:64 Matteus 27:65 Matteus 27:66
Varför Matteus 27:11 är viktigt
I detta avsnitt står Jesus inför landshövdingen Pontius Pilatus. Denna förhörsprocess visar hur hela ödesfrågan om HERRENS kungadöme och mänsklighetens frälsning når en avgörande punkt: Jesus står anklagad som konung över Israels folk, och hans svar avslöjar både hans sanna identitet och det oförminskade dramat i korsets väg.
Originalkontexten
Texten placerar händelsen efter att Jesus blivit förrådd, förkunnad som Messias och överminnes i fängelse. Landshövdingen Pilatus står som romersk myndighet och försöker förstå hur han ska bedöma anklagelserna mot Jesus. Frågan, ”Är du judarnas konung?”, pekar mot den centrala anklagelsen om uppror och konungarskap. Jesu svar, ”Du säger det själv”, bekräftar sin identitet utan att tillåta Pilatus att definiera honom enligt mänskliga regler eller politiska räder.
Huvudbudskap
Det centrala i versen är att Jesus öppet erkänner sin kungskraft, men inte i en världslig mening. Hans konungarike är inte av denna värld utan ett andligt rike som överskrider politisk makt.När Pilatus talar om kungadöme i termer av riken och revolt, svarar Jesus att hans domäner är inom sann tro och hjärtats lydnad. På så sätt förbereds vägen mot korsets offer och den nya försoningen mellan Gud och människan.
Teman och stödjande rörelser i Bibeln
Några användbara korsreferenser
Johannes 18:33–37 – Pilatus frågar om Jesus kung; Kristus svarar att hans rike inte är av denna värld, vilket överensstämmer med Matteusens bild av ett andligt rike.
Johannes 19:1–16 – Pilatus upprepar sin bedömning och Jesus bemöter honom med sanningsord, vilket leder till försoningens steg.
Filipperbrevet 2:6–11 – Kristi ödmjukhet och upphöjelse illustreras, där hans konungarskap manifesteras i lydnad och seger genom korsets väg.
Gör din egen reflektion
Jesu svar anropar oss att titta bort från vår egen makt och se Guds rikes principer. Vad innebär det för dig att följa en kung som inte regerar genom våld, utan genom trohet och offer? Hur kan du i vardagen leva som medborgare i ett rike som inte bygger på politisk dominans, utan på kärlek till Gud och människor?
Utdragna noteringar från klassiska kommentarer
Adam Clarke påpekar att Jesu ord inte är en vägran av härskarord, utan en bekräftelse av sin identitet som Messias, samtidigt som han understryker att hans tron och lidande fullbordar den profetiska bilden.
Albert Barnes framhåller att Kristus svar visar en disciplinerad tystnad inför världens bedömning, där han låter sina ord definieras av sin uppgift och sin trofasthet mot Fadern.
Matthevs Henry betonar att denna förhörbehandling är en del av det gudomliga planens smältdegel, där konungen välvilligt låter världen se hans sanna kungadöme genom lidandet.
Sammanfattning: Matteus 27:11 fångar en ögonblicks växel mellan världens bedömning och Guds sanning. Jesus bekännelse som judarnas konung blir en nyckel till förståelsen av hans missiv, nämligen att kungariket inte består i yttre makt utan i trofasthet mot Fadern och i offret som öppnar vägen till försoning.