Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 50:1 Jeremia 50:2 Jeremia 50:3 Jeremia 50:4 Jeremia 50:5 Jeremia 50:6 Jeremia 50:7 Jeremia 50:8 Jeremia 50:9 Jeremia 50:10 Jeremia 50:11 Jeremia 50:12 Jeremia 50:13 Jeremia 50:14 Jeremia 50:15 Jeremia 50:16 Jeremia 50:17 Jeremia 50:18 Jeremia 50:19 Jeremia 50:20 Jeremia 50:21 Jeremia 50:22 Jeremia 50:23 Jeremia 50:24 Jeremia 50:25 Jeremia 50:26 Jeremia 50:27 Jeremia 50:28 Jeremia 50:29 Jeremia 50:30 Jeremia 50:31 Jeremia 50:32 Jeremia 50:33 Jeremia 50:34 Jeremia 50:35 Jeremia 50:36 Jeremia 50:37 Jeremia 50:38 Jeremia 50:39 Jeremia 50:40 Jeremia 50:41 Jeremia 50:42 Jeremia 50:43 Jeremia 50:44 Jeremia 50:45 Jeremia 50:46



Jeremia 50:22 – Krigsrop hörs i landet, och stort brak
huvudpoäng: Denna vers fångar den akuta valutationen avGuds dom över Babylon och den upprörda världens kurs när herrarnas rike rasar. Budskapet är inte endast om förstörelse utan om ett gudsbringat avgångsvar som leder till början på en ny tid av återlösning för Guds folk. SV1917 bibeltexten visar hur larm och kaos vittnar om Gudsning över nationer och hans trogna ord om slutsatsen av det onda.
Litterär kontext
Jeremia profeterar under en period av nationell osäkerhet när Juda väntar på exilens realisering, medan profeten också svarar på Babylons välde. Kapitel 50 utgör en separat orakelväg där Jeremia bringar domens nyheter mot Babylon framför ett horn av hopp: när fienden faller kommer Israel att se frihet. Vers 22 fungerar som en akustisk varning: krigsrop hörs i landet; kraschen av ett imperium måste följas av en ny historiell ordning. Denna formulering ger en känsla av offentligt plötslighet och domens oundviklighet.
Teologisk betydelse
Versen understryker Guds suveränitet över nationer: även stora stormakter är föremål för hans dom. För den som följer Jeremia ger ropet en uppmaning att inte förlora hoppet när tomheten runtomkring ekar av krig. I sammanhanget pekar rösten mot en framtida återställning för Guds folk och en dom över orättfärdiga makter. Denna text belyser också hur Guds planer ofta bryts in i historien genom mänskligt lidande, där rättvisa slutligen blir domen över de som trotsar honom.
Skriftliga kopplingar
Sammanlänkningen visar hur profeternas ord tycks tala samma språk i olika delar av Skriften: guds dom leder till guds rike och tröst för dem som är trogna.
reflekterande frågor
Sammanfattning
I Jeremia 50:22 ropar marken av krigsbrus som ett tecken på att ett storartat Guds verk närmar sig: dom över fienden följs av en ny början för Guds folk. Teksten uppmanar till vaksamhet och ödmjukhet inför Guds planer, samtidigt som den bär på hopp om befrielse och återställande. Denna vers är en del av ett större gudsverk där dom och nåd ryms i en och samma gudsplan.
Notering om direkta citat: Ingen av de angivna svenska översättningarna anger längre ord för längre citat från tidigare kommentatorer här, men en sammanfattad ton av klassiska synsätt i denna kommentar samlar intryck från Marcus Henry, Albert Barnes och Adam Clarke utan att återge större utdrag. Ingen av de tre har uttryckligen citerats ordagrannt i denna text.