Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 48:1 Jeremia 48:2 Jeremia 48:3 Jeremia 48:4 Jeremia 48:5 Jeremia 48:6 Jeremia 48:7 Jeremia 48:8 Jeremia 48:9 Jeremia 48:10 Jeremia 48:11 Jeremia 48:12 Jeremia 48:13 Jeremia 48:14 Jeremia 48:15 Jeremia 48:16 Jeremia 48:17 Jeremia 48:18 Jeremia 48:19 Jeremia 48:20 Jeremia 48:21 Jeremia 48:22 Jeremia 48:23 Jeremia 48:24 Jeremia 48:25 Jeremia 48:26 Jeremia 48:27 Jeremia 48:28 Jeremia 48:29 Jeremia 48:30 Jeremia 48:31 Jeremia 48:32 Jeremia 48:33 Jeremia 48:34 Jeremia 48:35 Jeremia 48:36 Jeremia 48:37 Jeremia 48:38 Jeremia 48:39 Jeremia 48:40 Jeremia 48:41 Jeremia 48:42 Jeremia 48:43 Jeremia 48:44 Jeremia 48:45 Jeremia 48:46 Jeremia 48:47



Jeremia 48:9 (SV1917) — Betydelse och sammanhang
Kort betydelse: Texten förutser Moabs falla som en dom; dess städer blir ökenland och det flyende flyr. Guds straff bekräftar att Moab inte längre skall vara en fri plats utan ersätts av ödeläggelse.
Kontext och bakgrund
Ärvåra profetiska ord mot Moab följer Jeremias–budskapens tema om Guds dom över nationer som kommit i vägen för Israels Gud. Moab, ättling till Lot genom incest, hade länge varit en gränsnation till Israel och ofta varit ett uttryck för stolthet och världslig styrka. Här accentueras inte bara härskarliga ambitioner utan den växande självförhävelse som gör att landet tror sig stå oövervinneligt. Dommen kommer som resultat av guds rättfärdiga dom över högmod och avgudadyrkan; flykt och öde mark som konsekvens speglar den totala instängningen och förlusten av befolkningens skydd.
Tolkningspunkter
Kortfattad teologisk tanke
Dom och böljande ödeläggelse fungerar inte som ren straffande vrede utan som en form av uppfostran: Guds folk och världens alla riken blir konfronterade med sin törst efter stolthet och översitteri, vilket leder till omvändelse eller underkastelse inför Herrens vilja.
Relaterade bibelpassager och förklaringar
Exempel på när liknande teman dyker upp:
Praktiskt avsnitt — lärdomar för idag
Ur Jeremias budskap får vi två tydliga uppmaningar: håll fast vid Gud och lev i ödmjukhet inför hans suveränitet; var vaksam mot stolthet och förlita dig inte på människors styrka utan på Guds ledning och rättfärdighet.
Kommentarström i samklang
Utifrån klassiska kommentarer har man sett:
- Matthew Henry: noterar hur Guds dom når över nationers stolthet och betonar att ödeläggelser ofta blir rop till omvändelse.
- Albert Barnes: påpekar att Moabs fall illustrerar Guds rättvisa mot alla som söker sig till högmodets skyhöga troner.
- Adam Clarke: framhäver det allmänna sambandet mellan nationsdom och guds rättvisa plan för att upprätthålla moralisk ordning i världen.
Exakt korta citat från dessa kommentatorer hämtade ur deras verk ingår bara där de återges i sammanhang i texten.
Cross-referenser
Jeremia 49:7–22 (om Edom) – liknande tema där nationers stolthet och skökonskap möts av Guds dom; poäng: ingen nation står lätt. Förklaring: visar att gudomligt rättvisa sprider sig över gränserna.
Jesaja 2:11–17 – hävdar att högmod skall vändas till undergång; förklarar att Herren upphöjer de ödmjuka och klarlägger att världens stolta planer inte står fast.
Psalm 9:19–20 – påminner om att Gud är sanna domare över riken och att mänsklig makt måste böja sig inför hans rättefärdighet.
Sammanfattning: Jeremia 48:9 varnar för Moabs öde som en del av Guds rättvisa över nationernas stolthet. Texten uppmanar att hålla fast vid Herren och att erkänna att makt utan guds gudomliga rättvisa leder till förstörelse. Denna domsbild fungerar som en påminnelse om den universella suveräniteten hos Gud och hans rätt att tillrätta hålla världens ledare.