Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 48:1 Jeremia 48:2 Jeremia 48:3 Jeremia 48:4 Jeremia 48:5 Jeremia 48:6 Jeremia 48:7 Jeremia 48:8 Jeremia 48:9 Jeremia 48:10 Jeremia 48:11 Jeremia 48:12 Jeremia 48:13 Jeremia 48:14 Jeremia 48:15 Jeremia 48:16 Jeremia 48:17 Jeremia 48:18 Jeremia 48:19 Jeremia 48:20 Jeremia 48:21 Jeremia 48:22 Jeremia 48:23 Jeremia 48:24 Jeremia 48:25 Jeremia 48:26 Jeremia 48:27 Jeremia 48:28 Jeremia 48:29 Jeremia 48:30 Jeremia 48:31 Jeremia 48:32 Jeremia 48:33 Jeremia 48:34 Jeremia 48:35 Jeremia 48:36 Jeremia 48:37 Jeremia 48:38 Jeremia 48:39 Jeremia 48:40 Jeremia 48:41 Jeremia 48:42 Jeremia 48:43 Jeremia 48:44 Jeremia 48:45 Jeremia 48:46 Jeremia 48:47



När Moab blir ett åtlöje – Jeremia 48:39 (SV1917)
Översikt
I Jeremia 48 behandlar profeten Guds dom över Moab. Vers 39 fångar hur omvärldens uppmärksamhet vänder sig mot Moab och dess öde blir ett åtlöje för omgivningen. Texten talar inte bara om ett politiskt nederlag utan om den andliga verkligheten att uppblåsthet och självbetryck leder till skam och ödmjukhet inför Gud. De ökända skämten över Moab speglar en bredare princip: när nationer fördrivits av stolthet möter de konsekvenser som spränger deras ära.
Versen i sitt sammanhang
Jeremia 48 är ett profetiskt ord riktat till Moab efter Edoms domskrift. I kapitlets flöde används bildspråk och kontraster: Moab som tidigare varit starkt självförhärligat kommer att märkas som ett skämt och en skräck. Vers 39 fångar den övergången från fast tro på egen kraft till social och nationell förödmjukelse inför omgivningen. Det är ett uttryck för Guds rättvisa: den som sätter sin tillit till mänsklig styrka och stolthet får sin ära vänd mot ödmjukhet och skam.
Huvudläran
Det centrala budskapet är att gudomlig rättvisa ofta manifesteras i hur ett folk responderar när dess stolthet möter nederlag. Moab svarar med sorg och spridd förlust av ära; detta vittnar om Guds dom mot högmod och visar att yttre ära inte står sig under hans blick. Teksten uppmanar till ödmjukhet inför Gud och tillbifall på hans nåd snarare än på mänsklig kapacitet.
Jämförbara texter
Praktisk tillämpning
Korsreferenser och korta förklaringar
En reflektion över dom och skam som följer högmod återfinns i Ordspråksboken och Jesaja. Dessa kopplingar visar hur biblisk visdom uppmanar till ödmjukhet inför Gud och tillförlitlighet i hans plan, oberoende av världslig storslagenhet.
Sammanfattning
Jeremia 48:39 fångar bilden av Moabs öde när stolthet vänds till skam i omvärldens ögon. Budskapet är tidlöst: Guds rättvisa kräver ödmjukhet inför honom, och när ett folk lierar sig till sin egen styrka, riskerar dess ära att bli ett föremål för förläning och rädsla bland de kringboende. Genom hela kapitlet står bilden av ett nedåtgående, offentligt upplevt nederlag som en vädjan om omvändelse och trohet mot Gud.