Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
3 Mosebok 1 3 Mosebok 2 3 Mosebok 3 3 Mosebok 4 3 Mosebok 5 3 Mosebok 6 3 Mosebok 7 3 Mosebok 8 3 Mosebok 9 3 Mosebok 10 3 Mosebok 11 3 Mosebok 12 3 Mosebok 13 3 Mosebok 14 3 Mosebok 15 3 Mosebok 16 3 Mosebok 17 3 Mosebok 18 3 Mosebok 19 3 Mosebok 20 3 Mosebok 21 3 Mosebok 22 3 Mosebok 23 3 Mosebok 24 3 Mosebok 25 3 Mosebok 26 3 Mosebok 27Verse
3 Mosebok 25:1 3 Mosebok 25:2 3 Mosebok 25:3 3 Mosebok 25:4 3 Mosebok 25:5 3 Mosebok 25:6 3 Mosebok 25:7 3 Mosebok 25:8 3 Mosebok 25:9 3 Mosebok 25:10 3 Mosebok 25:11 3 Mosebok 25:12 3 Mosebok 25:13 3 Mosebok 25:14 3 Mosebok 25:15 3 Mosebok 25:16 3 Mosebok 25:17 3 Mosebok 25:18 3 Mosebok 25:19 3 Mosebok 25:20 3 Mosebok 25:21 3 Mosebok 25:22 3 Mosebok 25:23 3 Mosebok 25:24 3 Mosebok 25:25 3 Mosebok 25:26 3 Mosebok 25:27 3 Mosebok 25:28 3 Mosebok 25:29 3 Mosebok 25:30 3 Mosebok 25:31 3 Mosebok 25:32 3 Mosebok 25:33 3 Mosebok 25:34 3 Mosebok 25:35 3 Mosebok 25:36 3 Mosebok 25:37 3 Mosebok 25:38 3 Mosebok 25:39 3 Mosebok 25:40 3 Mosebok 25:41 3 Mosebok 25:42 3 Mosebok 25:43 3 Mosebok 25:44 3 Mosebok 25:45 3 Mosebok 25:46 3 Mosebok 25:47 3 Mosebok 25:48 3 Mosebok 25:49 3 Mosebok 25:50 3 Mosebok 25:51 3 Mosebok 25:52 3 Mosebok 25:53 3 Mosebok 25:54 3 Mosebok 25:55



Läsning av 3 Mosebok 25:10 i SV1917 – Jubelåret och friheten i landet
Det här versen utgör kärnan i jubelåret: ett årligt återställande där varje person får sin rättvisa återlämnad. För Israels folk var det inte bara en ekonomisk eller social reglering utan en teologisk påminnelse om Guds äkthet i frihetens och rättfärdighetens ordning. Att kalla det ett helgat år betonar helighetens objektivitet: landet och dess ägande tillhör Gud, och människorna får sin del i Guds stora plan.
Versens placering i kapitlet
I kapitlet kring jubelåret förkunnar Mose Guds lag om hur landet ska igenkännas som Guds gåva och hur relationerna inom Israel ska återställas. Detta år följer sju sabbatsår och leder till en regelbunden omgång där arv och släktskap återställs till det ursprungliga, så att minnen av utplundring eller mönster av ojämlikhet motverkas.
Huvudpoängen – frihet, återställande och helighet
Versen befaller ett heligt jubelår där frihet utlöses för alla inbyggare. Ingen får bära på oförtjänt skuld eller långvarig ofrihet eftersom varje person återfår sin ärftliga rättighet och sin släktegendom. Denna återställning speglar Guds trofasthet mot sitt folk och mot det avtal han upprättat med israeliterna: frihet och rättvisa som leva i gemenskap med honom.
Kopplingar till andra bibelpassage
Cross-referenserna visar hur frihet, skuldrensning och återställande är centrala teman i Guds program med sitt folk. Jubelåret förkunnar att rättvisa och nåd går hand i hand i landet som Gud gav.
Tillämpling – hur vi kan tillämpa denna text idag
Kort sammanfattning
I 3 Mosebok 25:10 fastslås jubelåret som en helig tid då landet erkänner Gud som sin ägare och folket får återfå sina ursprungliga ärvda rättigheter. Det är en övning i rättvisa, försoning och återställande som pekar fram mot Guds större frälsningsmål.
Kommentarer ur äldre källor (kärnpassningar)
Matthew Henry betonar att jubelåret visar hur Gud upprätthåller social rättvisa i gemenskapen och hur friheten som ges också förpliktar till tacksamhet och trohet. Albert Barnes framhäver hur återställandet av ägandets och släktens rättigheter tjänar helgelsen av landet och folket. Adam Clarke understryker att jubelåret är ett praktiskt uttryck för Guds kungarike här och nu i åtagandet att befria och återställa de fördrivna. Dessa forntida perspektiv får sin relevans i hur rättvisa och nåd ska uppfattas i varje generation.
Exakta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke kan listas här endast om sådana korta exakta fraser föreligger i källorna; i denna text används sammanfattningar av deras ståndpunkter för att bevara flyt och nyanser.