Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 5:1 Jeremia 5:2 Jeremia 5:3 Jeremia 5:4 Jeremia 5:5 Jeremia 5:6 Jeremia 5:7 Jeremia 5:8 Jeremia 5:9 Jeremia 5:10 Jeremia 5:11 Jeremia 5:12 Jeremia 5:13 Jeremia 5:14 Jeremia 5:15 Jeremia 5:16 Jeremia 5:17 Jeremia 5:18 Jeremia 5:19 Jeremia 5:20 Jeremia 5:21 Jeremia 5:22 Jeremia 5:23 Jeremia 5:24 Jeremia 5:25 Jeremia 5:26 Jeremia 5:27 Jeremia 5:28 Jeremia 5:29 Jeremia 5:30 Jeremia 5:31



Jeremia 5:3 (SV1917) – Grundsynspunkt
Guds dom över ett människorikt folk som trots tuktan och varningar förblir hårda i sin vilja. Versen pekar på ett oförmått att omvända sig trots att Gud sänder smärta och tydlig disciplin; deras motstånd gör deras hjärtan ännu mer motståndskraftiga mot sanningens tryck.
Litterär kontext
I Jeremia är profeten en undergångsstämma som förkunnar Guds ord till Juda. Denna passage ligger i en bildrik utpekan av folkets trotsiga sinnelag: Gud söker deras omvändelse genom prövningar, men deras pannor blir hårdare. Författaren använder upprepadt bildspråk om slag och tuktan som inte leder till bot, vilket förstärker budskapet att lydnaden inte styrs av yttre belöningar utan av ett hjärta som svarar på Guds kalla.
Teologisk betydelse
Texten framhäver att Guds disciplin inte nödvändigtvis följer en omedelbar logik av rättvisa eller ömhet i alla människor; det visar hur människan kan pervertera rättfärdighetens budskap genom sitt seglivda motstånd. Det finns en ton av nåd i att Gud söker, varnar och koras. Samtidigt står det klart att när människan stenhävd och egennyttig fortsätter att vägra ånger, övergår prövningarna från rektiv till varningsriktade och blir en konsekvent dom.
Sammanfattade insikter från äldre kommentatorer
Matthew Henry (public domain) framhäver att en sådan hårdhet avslöjar sedernas förfall och en blindhet inför Guds sanning. Albert Barnes ser det som ett exempel på hur syndens rot gör människans hjärta motståndskraftigt mot gudomlig kallelse. Adam Clarke betonar att när människor gör sina pannor hårda som sten, förlorar de ödmjukhetens första frukter och taktnas klarhet.
Framåtriktade frågor
Korsreferenser och samband
- Hesekiel 18:31: Omvändelsen kräver ett avslut på ondasätt och en ny väg under Guds ledning.
- Hebreerbrevet 12:5-11: Gud korrigerar sina barn av kärlek; disciplinens syfte är helgelse.
- Hosea 5:15: Gud söker människornas omvändelse i hemlighet och återupprättar relationen när de ångrar sig.
Konklusion
Jeremia 5:3 fungerar som en varning och ett kall till bot både i dåtidens Juda och i varje generation. När människor sätter sig själva över Guds ord och vägran att omvända sig förstärker sinnenas hårdhet, blir tuktan allt mindre fruktbar. Samtidigt står hoppet kvar i Guds trofasthet till de som tillåter sig att böja sig inför sanningens kraft och lämna sin envishet.