Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 36:1 Jeremia 36:2 Jeremia 36:3 Jeremia 36:4 Jeremia 36:5 Jeremia 36:6 Jeremia 36:7 Jeremia 36:8 Jeremia 36:9 Jeremia 36:10 Jeremia 36:11 Jeremia 36:12 Jeremia 36:13 Jeremia 36:14 Jeremia 36:15 Jeremia 36:16 Jeremia 36:17 Jeremia 36:18 Jeremia 36:19 Jeremia 36:20 Jeremia 36:21 Jeremia 36:22 Jeremia 36:23 Jeremia 36:24 Jeremia 36:25 Jeremia 36:26 Jeremia 36:27 Jeremia 36:28 Jeremia 36:29 Jeremia 36:30 Jeremia 36:31 Jeremia 36:32



Jeremias bok 36:31 (SV1917) – Översikt och kommentar
Den här versen replikerar Guds konsekventa dom över ett folk som vägrar omvändelse. Den knyter samman en tids manifestation av Herrens tålamod med en tydlig varning: olyckan kommer som rättvis uttryck för missgärning, även om invånarna inte vill höra. Budskapet vilar på Jeremia 36:s större sammanhang där profeten förmedlar Guds ord till Juda rike under en kritisk period.
Versens plats i kapitlet
I kapitlet lär Jeremia hur Gud sänder falska profetter och sänder budskap om dom när folket och ledarna förkastar Herrens ord. I en central scen låter Jeremia bevara och återge Guds dom som en följd av trohetens avsaknad. 36:31 fortsätter temat att Gud inte låter olydigheten gå ostraffad utan låter konsekvenserna av missgärningen nå över hela klanen – från personer till städer och hela Juda.
Huvudspiritual lärdom
Det centrala budskapet är att gudomlig dom är ett uttryck för rättfärdighet när människor avvisar Guds ord och vägrar omvända sig. Gud ser inte bara till en enskild utan upprepar eller förstärker konsekvenserna över nästa generation och över tjänare som deltar i oegentlighetens mönster. Samtidigt bär texten i sig ett inslag av Guds omvägande tålamod: varningar har givits, men avvisningen har lett till att olyckan drabbar samhället bredare.
Jämförbara bibelpassager
Notera att varje jämförelse betonar sambandet mellan lydnad, ödmjukhet och gudomlig handling, där dom eller nåd kan följas beroende på människors reaktion på Guds ord.
Praktisk tillämpning
Cross-referenser och kopplingar
Sammanhangsöversikt:
Genom dessa kopplingar framträder den gemensamma dansen mellan trohet, varning och Gud som söker människors ömsesidiga nåd.
Sammanfattning
Jeremia 36:31 påminner om att Guds dom följer froma av trohet och lydnad, och att olydnad drabbar hela samhället. Versen understryker rättvisa som en del av Guds natur men står också i kontexten av Guds arbete att kalla till omvändelse. För troende i dag är budskapet att erkänna missgärningen, vända om och söka Herrens väg, så att blottad olycka inte blir slutet utan en början till återställande gemenskap med Gud.
Exakta citat från tidigare kända kommentatorer som används i sammanhanget används sparsamt och med hänsyn till deras inflytande under publik domäns tid. Inga längre citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i fulltext i denna text.