Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52



Jeremia 35:17 (SV1917) – En ödesdom över hoppförlust och lydnad
Huvudpoängen: Herren Gud förkunnar att den vägran att lyda och svara när han kallar kommer att locka på all den olycka som han tidigare varnat för, särskilt över Juda och Jerusalems invånare. Det är en biblisk övning i konsekvenserna av att vägra omvändelse trots uppenbara ord och uppmaningar från Gud.
Litterär kontext
Denna vers följer en kontrastfylld episod där Jeremia ofta refererar till rebellerna i Juda och deras öppna trots mot Guds budskap. I kapitlets sammanhang används deras trohet till sina egna traditioner som en spegel mot Israels trofasthet mot Herren. Genom att inrama domens ord i ett historiskt lärandeuppdrag visar Gud att kallelser och varningar inte är tomma; lydnad är vägen till beskydd och vädjan till omväxling.
Tillits- och teologisk betydelse
Versen understryker Guds trofasthet samtidigt som den belyser människors fria val. Gud uppmanar till omvändelse, men när människor vägrar att lyssna, blir den rättmätiga domen oundviklig. Här finns ett tema som går igen i profetiska böcker: Guds ord ansvarar inför människans liv och öde när det möter flackande lydnad.
Kopplingar i Skriften
Cross-reference 1: Hosea 4:6 antyder att brist på kunskap leder till förlust, då minns resonansen mellan kunskapens brist och lydnadens betydelse. Cross-reference 2: Jakobs breve tonar in: tro utan gärningar blir död, vilket speglar det som Jeremia lyfter fram i sin samtid. Cross-reference 3: Andra Mosebok 20:6 visar gudomlig nåd för dem som återvänder, även om varningar först hörs.
Frågor för reflektion
Sammanfattning och slutsats
I Jeremia 35:17 förklarar Herren att det kyrkoförbundslöfte som han gav Juda och Jerusalem är förenat med villkoret om lydnad. När människorna inte lyssnade när han talade och inte svarade när han kallade, följde den djupa, gudomliga domen över deras lands öde. Dikotomin mellan Guds trofasthet och människans tvekande lydnad uppmanar till introspektion: lyda när Gud talar, och svara när han kallar, annars blir varningen verklighet.
Ur ett sammanhängande bildspråk, där han förkunnar sin oro och sin rättfärdighet, följer den här versen som en paus i profetens samtal där man påminns om allvaret i att vända sig till Gud och att hålla fast vid hans kallelse. För den troende idag fungerar texten som en påminnelse om att omvändelse och lydnad alltid är möjliga genom Guds nåd, när hjärtat förblir öppet för hans ord.
Notering om citat från äldre kommentarer: Texten använder inte längre hänvisningar direkt, men de klassiska synsätten framhävs syftesrikt: Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke bidrar alla till förståelsen av hur Guds ord fungerar när människan vägrar eller svarar. Det är särskilt noterat att deras utsagor ofta förklarar domens dynamik som följd av människans kärva trots och deras övergripande betoning av kallelse och lydnad.