Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 33:1 Jeremia 33:2 Jeremia 33:3 Jeremia 33:4 Jeremia 33:5 Jeremia 33:6 Jeremia 33:7 Jeremia 33:8 Jeremia 33:9 Jeremia 33:10 Jeremia 33:11 Jeremia 33:12 Jeremia 33:13 Jeremia 33:14 Jeremia 33:15 Jeremia 33:16 Jeremia 33:17 Jeremia 33:18 Jeremia 33:19 Jeremia 33:20 Jeremia 33:21 Jeremia 33:22 Jeremia 33:23 Jeremia 33:24 Jeremia 33:25 Jeremia 33:26



Översiktlig inblick över Jeremia 33:26
I detta avsnitt visar Jeremia hur Gud förklarar att Han inte kan förkasta Jakobs och Davids säd för alltid utan att det också finns en framtida upprättelse och omtanke om dem. Trots Guds doms konsekvenser bär versen löftet om återupprättelse och barmhärtighet mot Abrahams, Isaks och Jakobs säd. Det är ett ord om Guds trofasthet som övervinner mänsklig misslyckande och kräver hopp i tro på Guds löften.
Versens plats i kapitlet
I sammanhanget talar Jeremia till folket som varit i fångenskap och under främmande myndighet. Kapitlet 33 återväder temat om Guds nåd och att även när tyngden av domen ökar, finns det ett framtida program där Gud åter upprättar och förbarmar sig över sitt utvalda folk. Versen fungerar som en tröstande statement att den judiska stammen inte ska utplånas totalt, utan att Gud behåller ett folkskap som Han kan återupprätta.
Huvudläran
Huvudläran är Guds trofasthet mot det utvalda folkets kättja och löften. Även om domen över Jakobs och Davids säd är påtaglig, är den inte slutgiltig; Guds avsikt är en återupprättelse och en barmhärtighet som gör slut på förtvivlan. Detta pekar fram mot Messias tidsålder där Guds rike sakta fylls upp av ny tro och ny livskraft bland Guds folk.
Jämförelser med andra texter
Tillämpning
Versens andemening uppmuntrar oss att se bortom nuvarande lidande och dom, för Guds plan är stadig: Han återupprättar och visar barmhärtighet. För troende idag betyder det att även våra omständigheter som verkar hopplösa kan bli föremål för Guds nåd när vi vänder oss till Honom i tro. Guds trofasthet väger tyngre än våra mänskliga misslyckanden.
Korsreferenser och korta förklaringar
Avslutande sammanfattning
Jeremia 33:26 minnar oss om Guds envisa trofasthet. Dom och prövningar är inte slutet, utan en del av en längre process där Gud återupprättar och förbarmar sig över Davids och Jakobs säd. Genom frekvent återupplivning av hoppet uppmanas vi att lita på Guds löften och leva i den barmhärtighet som Han erbjuder i sin tids fulländning.
Not: I detta svar anges inga längre citat ur Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke ordagrant. Om begärs kan korta preciseringar av deras synsätt inkluderas efter överenskommelse.