Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 33:1 Jeremia 33:2 Jeremia 33:3 Jeremia 33:4 Jeremia 33:5 Jeremia 33:6 Jeremia 33:7 Jeremia 33:8 Jeremia 33:9 Jeremia 33:10 Jeremia 33:11 Jeremia 33:12 Jeremia 33:13 Jeremia 33:14 Jeremia 33:15 Jeremia 33:16 Jeremia 33:17 Jeremia 33:18 Jeremia 33:19 Jeremia 33:20 Jeremia 33:21 Jeremia 33:22 Jeremia 33:23 Jeremia 33:24 Jeremia 33:25 Jeremia 33:26



Jeremia 33:13 (SV1917) – Kommentar i sammanhang
I texten återvänder Herren till sin löfteförklaring om upprättelse och återuppbyggnad efter dom och nederlag. Jeremia har förutspått hårda dagar över Juda, men här vänder tonläget till hopp: där konflikterna varit, där folket varit Splittrat och landet plundrat, skall Gud åter låta hjordarna vandra i lagom antal och ledas av herdar. På Benjamins mark, i Jerusalem–området och i andra städer i Juda, skall det ske en återväxt av trygghet och ordning. Det är en bildrik utsaga om nationell återhämtning snarare än enbart ekonomisk återställning.
Central mening
Guds temporära domar syftar till att återställa folket till ett liv i lydnad och trohet. När tiderna är mörka lovar Herren att Han skall låta sin vård och ledarskap igen synas bland folket, så att hjorden kan drivas fram säkert under omtanke av ordnade herdar. Det är en försäkran om gudomlig hand över städer och land, inte enbart om jordisk välgång utan också om rättfärdighet och gudsfruktan.
Nyckelteman
Relaterade passager
- Om Guds omsorg om folket även under domstider (till exempel profetiskt tal där Gud hotar men också tröstar). - Om Guds löfte om upprättelse efter ånger och trohet, som senare epikler i Jeremias bok visar en cykel av dom, omvändelse och återställande.
Kopplingarna bekräftar att Guds plan inte är för framtiden ensam utan att Hans omsorg redan verkar när man omvänder sig och söker rättfärdighet.
Praktisk reflection
Hur kan jag se denna återställande närvaro i mitt liv? Om jag befinner mig i oroliga omständigheter, kan jag lita på att Herren fortfarande reglerar tillvaron och leder mig genom åtbörder, tryggt i Honom även när väglaget är svårt. Det handlar om ett liv i trohet till Gud och i omsorg för gemenskapen – att vara en del av en kyrkans eller församlingens „hjord” som följer Herden, särskilt i svåra tider.
Kort sammanfattning
Jeremia 33:13 ger ett hoppfullt löfte om regional och nationell återuppbyggnad under Guds ledning. Genom ordnade herdar och trofast gemenskap skall folket komma tillbaka till marken i Benjamins land, Jerusalem och övriga Juda städer – ett tecken på Guds trofasthet och nåd mot sitt folk.
Cross-referenser
Genom dessa kopplingar ser vi en sammanhängande bild av hur Guds dom och nåd arbetar tillsammans för ett återställd liv i gemenskap med honom.
Ord som används i de klassiska kommentarerna: Adam Clarke, Albert Barnes och Matthew Henry framhäver där Gud ofta verkar genom ledarskap och omsorg, där löften om upprättelse kommer efter prövningar, och där hoppet i Guds trofasthet förblir centralt. (Notera: korta citat från Henry, Barnes eller Clarke används endast i sammanhang där exakt text finns tillgänglig.)