Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 30:1 Jeremia 30:2 Jeremia 30:3 Jeremia 30:4 Jeremia 30:5 Jeremia 30:6 Jeremia 30:7 Jeremia 30:8 Jeremia 30:9 Jeremia 30:10 Jeremia 30:11 Jeremia 30:12 Jeremia 30:13 Jeremia 30:14 Jeremia 30:15 Jeremia 30:16 Jeremia 30:17 Jeremia 30:18 Jeremia 30:19 Jeremia 30:20 Jeremia 30:21 Jeremia 30:22 Jeremia 30:23 Jeremia 30:24



Jeremia 30:2 – Teckna upp alla ord som jag talat till dig
Huvudpoängen i denna vers ligger i Guds uppmaning till Jeremia att skriva ned händelsernas och uppenbarelsens ord. Det är en tydlig betoning på ordets varaktighet och profetens ansvar att bevara och förmedla Guds budskap. I SV1917 återges det som ett konkret uppdrag: anteckna allt som Herren har talat. Det är en sida av hänsynen till ordets sanning och auktoritet, samt ett åtagande att bevara Guds planer för Israels framtid.
Litterär kontext
Jeremia 30 befinner sig i den större samlingen “ Varningar och tröst” där profeten står inför domsbudskap, men också understryker Guds återlösning och upprättelse av Guds folk. Orden till Jeremia om att skriva ned profetiorna följer ofta liknande membran: nedskrivning som bekräftelse, offentligt vittnesbörd och en användning i framtida dagar när uppfyllelsen närmar sig. Texten är del av en längre växling mellan dom och hopp, där skriftlig dokumentation blir en beständighet i en tid av förändring.
Teologisk betydelse
Att Gud uppmanar Jeremia att skriva ner ordet visar ordets auktoritet och beständighet. Det understryker Guds initiativ i människans historia: hans planer överskrider individuella tillstånd och ges i en form som kan granskas och minnas. Denna skriftliga vittnesbörd korrelerar med andra profetiska ögonblick där ordet bevaras för att senare fungera som grund för förväntan, omvändelse och hopp.
Skriftrötter och korsreferenser
Dessa kopplingar visar att skriftlig dokumentation inte bara är historiskt utan också teologiskt essensiell för troendes vandring, särskilt i tider av osäkerhet.
Reflektionsfrågor
Sammanfattning och tillämpning
Jeremia 30:2 markerar en viktig princip: ordet från Gud ska inte försummas utan dokumenteras och bevaras. Denna skrivna vittnesbörd blir en stabil referens när tiderna förändras och när världen avsöker Guds väg. Svenska SV1917-översättningen fångar tydligt behovet av att registrera det Gud talar, så att det kan studeras, återses och uppfylla sin roll i Guds räddningstanke för Israel – och genom dem för hela mänskligheten.
Utdrag från tidigare kommentatorers någorlunda nära resonemang (inte längre än nödvändigt): Matthew Henry och Adam Clarke betonar båda ordets auktoritet och skriftens bevarande som grund för framtida tillämpning. Beträffande exakt ord-sitat används inget längre citat; hänvisningarna indikeras endast som befintliga resonemang.