Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 30:1 Jeremia 30:2 Jeremia 30:3 Jeremia 30:4 Jeremia 30:5 Jeremia 30:6 Jeremia 30:7 Jeremia 30:8 Jeremia 30:9 Jeremia 30:10 Jeremia 30:11 Jeremia 30:12 Jeremia 30:13 Jeremia 30:14 Jeremia 30:15 Jeremia 30:16 Jeremia 30:17 Jeremia 30:18 Jeremia 30:19 Jeremia 30:20 Jeremia 30:21 Jeremia 30:22 Jeremia 30:23 Jeremia 30:24
Jeremia 30:15 – Kontext och innebörd (SV1917)
I denna vers tilltalas Jerusalem och Judafolkens lidande som ett resultat av deras egen missgärning. Den föregås av profetiska förvarningar om straff och sorg, men här möter vi också en väg framåt: Guds svar på deras plåga är tydligt kopplat till deras synder och deras behov av omvändelse. Rubriken i texten pekar på hur fallet i Jerusalem uppfattas som ett rättvist svar på deras gudsfrånvända livsstil. Versen använder starkt språk för att beskriva deras plåga som en följd av deras eget hopp- och hopplöshet, men samtidigt öppnar den möjligheten till bot och upprättelse när de vänder sig till Gud.
Huvudbetydelse
Texten pekar på en kritisk insikt: när människan upplever skada och plåga som verkar oöverkomlig, är det ofta en konsekvens av avvikelse från Guds vilja. Gud uppmanar sitt folk att känna skulden och att förstå att bedrövelse och exil inte är godtyckliga straff utan ett kall till omvändelse och trohet. I SV1917 betonas den sorgsna erfarenheten som ett led i Guds disciplin, med hopp om återställande när folket erkänner sina missgärningar och söker Gud åter.
Kärnteman
Relaterade bibelställen
1) Jeremia 29:10–14 – Gud lovar återvändande och uppsättande när folket söker honom helhjärtat. En parallell till idén att uttryckt misslyckande kan leda till ett långt hopp om upprättelse.
2) Jesaja 57:14–15 – disciplin och helighet går hand i hand; Gud upphöjer de ödmjuka och helgar de som vänder sig till honom i sanning.
3) Hesekiel 18:30–32 – individers ansvar inför Gud och erbjudandet om liv och omvändelse, snarare än död och fåfäng förbittring.
Praktisk tillämpning
När vi möter våra egna skador och motgångar, kan vi fråga oss: finns det omvändelse som människans vägen ut ur smärta? Är jag redo att erkänna min andliga missvisning och söka Guds ledning? Denna vers inbjuder till en uppriktig självrannsakan och ett aktivt sökande efter Guds nåd, även när konsekvenserna känns överväldigande.
Sammanfattning
Jeremia 30:15 påminner oss om att gudomlig disciplin ofta följer när folk lever i oandligt beteende. Men texten bjuder också in till omvändelse och återställande – att brister i livet inte är slutet, utan en väckarklocka till att vända sig till Gud och erfara Hans barmhärtighet.
Korta kommentarer från äldre kommentatorer
Matthew Henry framhäver att Guds disciplin syftar till upprättelse och att människans bot måste börja i en uppriktig ånger inför Gud. Albert Barnes benämner straff som ett medel för att leda oss till gudsfruktan och förvandling. Adam Clarke ser i texten en tydlig koppling mellan nationens misslyckande och deras andliga tillstånd, där bot och omvändelse är möjliga genom Guds nåd.
Notering om exakta citat från kommentatorer: Inga korta direkta citat från Henry, Barnes eller Clarke används i fullständiga meningar här utöver generella sammanfattningar, men deras rådande perspektiv influerar tolkningen i ovanstående avsnitt.