Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 30:1 Jeremia 30:2 Jeremia 30:3 Jeremia 30:4 Jeremia 30:5 Jeremia 30:6 Jeremia 30:7 Jeremia 30:8 Jeremia 30:9 Jeremia 30:10 Jeremia 30:11 Jeremia 30:12 Jeremia 30:13 Jeremia 30:14 Jeremia 30:15 Jeremia 30:16 Jeremia 30:17 Jeremia 30:18 Jeremia 30:19 Jeremia 30:20 Jeremia 30:21 Jeremia 30:22 Jeremia 30:23 Jeremia 30:24
Jeremia 30:10 i SV1917 – textens omedelbara sammanhang
I denna del av Jerusalems utsagor kommer ett löfte om frälsning och återvändo till landet efter fångenskapen. Versen räknas till de profetiska order som ger hopp mitt bland förödelsen och bör läsas i ljuset av Guds trofasthet och hans löften till sina utvalda. Här uppmanas Jakobs folk att inte frukta eller tycka att allt är förlorat.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten framhäver Guds omsorg om sitt folk och hans fasta löfte om befrielse. Han säger: frukta icke och var ej förfärad; han förväntar sig tro och tålamod i nöden. Detta är inte en tom vädjan utan ett tecken på Guds handlingsplan: han ska rädda, återställa och ge trygghet. Sådan frimodighet bottnar i Guds trofasthet och i hans vilja att upprätta fred och ro bland sitt folk igen.
Viktiga ord och bilder
Ordet “frälsa” pekar mot Guds befrielse från yttre hot men även mot inre frid och säkerhet. “Avlägsna landet” och “fångenskaps land” betonar utanförskapet; återkomsten innebär både geografisk och andlig återställning. “Komma tillbaka och leva i ro och säkerhet” väver samman fredlig struktur och personlig trygghet som Gud vill ge sitt folk.
Relaterade bibelpassager (sammanhang och utveckling)
Genom dessa passager visas konsekvent att återvändandet är integrerat i Guds större plan att upprätta relationen med sitt folk och föra dem till ett välsignat liv under hans herravälde.
Tillämpning för dagens troende
Guds folk står ofta inför oro och osäkerhet. Texten uppmanar till avhållsamhet från rädsla och till att hålla fast vid Guds löften, även när omständigheterna är svåra. Det innebär: - Att bekänna frid i stunder av oro, där man överlåter situationen i Guds hand. - Att leva i hopp om att Gud kan frigöra och förnya, även om väntans tider är långa. - Att söka trygghet i Guds trofasthet och i hans omsorg för samhällets och individens återuppbyggnad.
Kort sammanfattning i ett stycke
Jeremia 30:10 fungerar som ett konkret löfte om befrielse och återställande. Genom att uppmana till saknad fruktan och förväntan på Gud framhäver texten Guds trofasthet: han leder sitt folk ut ur fångenskap, tillbaka till landet och till ett liv i ro och säkerhet. För dagens troende är det en påminnelse om att Guds planer är större än vår omedelbara situation, och att tillit till hans löften ger verklig inre frid även i prövningar.
Exakta citat från public-domain-kommentatorer (om förekommande): Inga längre citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används här, men deras tankar influerar ovan nämnda sammanhang och observationer i sin breda teologiska tradition.