Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 25:1 Jeremia 25:2 Jeremia 25:3 Jeremia 25:4 Jeremia 25:5 Jeremia 25:6 Jeremia 25:7 Jeremia 25:8 Jeremia 25:9 Jeremia 25:10 Jeremia 25:11 Jeremia 25:12 Jeremia 25:13 Jeremia 25:14 Jeremia 25:15 Jeremia 25:16 Jeremia 25:17 Jeremia 25:18 Jeremia 25:19 Jeremia 25:20 Jeremia 25:21 Jeremia 25:22 Jeremia 25:23 Jeremia 25:24 Jeremia 25:25 Jeremia 25:26 Jeremia 25:27 Jeremia 25:28 Jeremia 25:29 Jeremia 25:30 Jeremia 25:31 Jeremia 25:32 Jeremia 25:33 Jeremia 25:34 Jeremia 25:35 Jeremia 25:36 Jeremia 25:37 Jeremia 25:38



Jeremia 25:20 i SV1917 – Kontext och huvudbetydelse
Texten i Jeremia 25:20 rör ett skede när profeten förmedlar Guds dom över folkslag och kungadömen som ligger i närheten av Juda. Versen tillhör en längre profetia om Jerusalems stundande dom och främmande folks ingripande. I sammanhanget pekar stycket ut frukten av Israels avgudadyrkan och guds rättvisa svar i strid och härjning. SV1917-textens ordning över vilka nationer som nämns speglar dåtidens geopolitik och Guds suveränitet över både storfamlade imperier och lokala stammar.
Central betydelse
Huvudpoängen i versen är att Guds dom utgår över alla människor och alla hemländer som varit involverade i uppvigling mot Hans folk. Ingen nation står fri från ansvar när de förväntar sig att härska utan respekt för den Högstes vilja. Teksten understryker att Herrens dom når långt och att även mäktiga kungarikens jordiska makt är måttlig inför Herrens domstol.
Två till tre centrala teman
Relaterade passager (cross-referenser)
- Jeremia 25:9–11: Här presenteras den övergripande dom som synliggörs i detta kapitel och kopplas till hur främmande kungadömen kommer att erfara Guds vrede.
- Jeremia 27–29: Olika profetior om ockupation och lydnad; eftertänksamhet kring hur kungar och provinser svarar på Guds budskap genom Jeremia.
- Psalm 2:8–9: Viss överordnad makt som tillkommer Guds Son och hur dessa kungadömen står under Hans auktoritet och dom.
Praktisk reflektion
Versen uppmanar till ödmjukhet inför Guds suveränitet. I vår tid kan man fråga hur nationell stolthet och makt användas i lydnadens anda, och hur man som troende står fast i tron när världens maktstrukturer roteras av orättfärdighet. Guds dom är inte bara en historisk händelse utan en pågående påminnelse om att rättfärdighet och ödmjukhet är centrala för ett liv i gudsrelation.
Sammanfattning
Jeremia 25:20 påminner om att Guds dom når alla städer och alla kungar som har spelat en del i att förvränga sanningen eller förtrycka rättfärdigheten. Denna vers är en del av en bredare varning som lyfter fram Guds rättvisa och Hans överhöghet över nationernas planer. Budskapet utmanar till en tro som förhåller sig till Gud i insikt om hans suveränitet och krav på rättfärdighet.
Notering om autentiska ordsamarbeten: Inga exakt längre citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används här, men deras grundsatser om Guds suveränitet och rättvisa ligger till grund för tolkningen; Bibelkommentarer av dessa public-domain-källor underbygger förståelsen av domens omfattning och det teologiska sambandet mellan Israels synder och främmande länders ansvar.