Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 17:1 Jeremia 17:2 Jeremia 17:3 Jeremia 17:4 Jeremia 17:5 Jeremia 17:6 Jeremia 17:7 Jeremia 17:8 Jeremia 17:9 Jeremia 17:10 Jeremia 17:11 Jeremia 17:12 Jeremia 17:13 Jeremia 17:14 Jeremia 17:15 Jeremia 17:16 Jeremia 17:17 Jeremia 17:18 Jeremia 17:19 Jeremia 17:20 Jeremia 17:21 Jeremia 17:22 Jeremia 17:23 Jeremia 17:24 Jeremia 17:25 Jeremia 17:26 Jeremia 17:27



Biblisk kommentar till Jeremia 17:4 (SV1917)
Kärnan i texten: Guds mycket allvarliga bedömning över folket när de vänder sig bort från honom: genom sin egen skulds skuld ska de lämnas till åk och främmande tjänst i ett främmande land, medan Guds vrede fortsätter att brinna.
Kontext och bakgrund
Jeremia 17 behandlar uppriktigt människans hjärta och människans vägran inför Gud. Kapitlet vänder sig till Juda folk i en tid av förräderi, yttre religiös fromhet och inre moralisk förfall. Vers 4 faller inom ett avsnitt där Gud förklarar hur trohetens brist leder till förlust av landet och frihetens åk; en konsekvens som är direkt kopplad till deras inkonsekventa gudsrelation. SV1917 översättningen fångar tydligt tonen av dom och uppmaning till omvändelse.
Interpretiva observationer
Kort tematisk sammanfattning
Relaterade passager och förklaringar
1) Jeremia 16:19–21 – Folket uppmanas att lära känna Herren, annars riskerar de att bli skamlösa och övergett, men Gud ger dom och vetskapen om honom som verklig herre över deras öden. Detta förstärker sambandet mellan trohet och nationens identitet.
2) Jeremia 25:12 – Guds vrede når ett slut men hänförs av människor som inte omvänder sig; domens syfte är att leda till upprättelse när omvändelse sker. Det visar att dom och nåd står i samma domstol.
3) Andra Kungaboken 17 – Förfallet i norr speglar vad som händer när man förkastar förbundets väg; detta ger en historisk förklaring till Jeremias ord och varning.
Praktiskt tillämpning
Versen uppmanar till självrannsakan: där vår lydnad och trohet prövas i livets press, är det viktigt att korrigera vägen; vända hjärtat tillbaka till Gud innan det är för sent. Det finns en varning mot att betrakta materiell trygghet eller nationell identitet som oberoende från Gud.
Citatstat och översättningsnotering
Inga direkta korta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i ordagrann form här, men deras generella teman överjer sig i tolkningen: Henry betonar hjärtats falskhet och Guds rättvisa; Barnes framhäver konsekvenserna av syndens avvikelse; Clarke lyfter fram teologiska vändningar i domsperioder och nationell prövning. Observera att exakt kort citat från dessa kommentatorer kan förekomma i andra sammanhang men publiceras här endast som sammanfattade insikter.