Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 17:1 Jeremia 17:2 Jeremia 17:3 Jeremia 17:4 Jeremia 17:5 Jeremia 17:6 Jeremia 17:7 Jeremia 17:8 Jeremia 17:9 Jeremia 17:10 Jeremia 17:11 Jeremia 17:12 Jeremia 17:13 Jeremia 17:14 Jeremia 17:15 Jeremia 17:16 Jeremia 17:17 Jeremia 17:18 Jeremia 17:19 Jeremia 17:20 Jeremia 17:21 Jeremia 17:22 Jeremia 17:23 Jeremia 17:24 Jeremia 17:25 Jeremia 17:26 Jeremia 17:27
Jeremia 17:5 (SV1917) — Den som förtröstar på människor
Huvudpoängen: Först och främst varnar texten för en trofasthet som vilar på människors styrka och egna köttsliga tillgångar, i stället för att hitta sitt hopp i Herren. Den svenska 1917-översättningen fångar det teologiska kärnan: den som förtröstar på människor och vänder sig bort från Herren står under fördömandets risk och ödet av ensamhet och villfarelse.
1. Litterär kontext
Bokstavligen står versen som en kontrast till nästa vers: där den som hoppas på Herren blir som ett träd vid vattenflöden, medan den som sätter sin tillit till människor är som ett ökenstrå som inte får livskraft. Profeten Jeremias lever i en tid av politiskt tryck och yttre trygghet baserad på allianser och militär makt. Det visar att trons- och hoppets objekt avgör hur man lever under svåra omständigheter.
2. Teologisk betydelse
Versen uppehåller den gamla kontrasten mellan tillit till Herren och tillit till egen styrka eller mänskliga råd. Detta handlar inte om att avvisa mänskliga medel helt, utan om fokus: var är vårt förtröstan grundat när obevekliga omständigheter prövar vår tro? Denna text bygger en moralisk och andlig diagnos: när människans hjälp blir vår sista vägleder, riskerar vi att sakta vända bort från Herren.
3. Konsoliderade insikter från klassiska kommentarer
Matthew Henry påpekar att förtröstan på människor ofta leder till självbelåtenhet och avskärmning från gudomlig visdom. Denna tro blir till vanmakt när Guds omsorg inte uppfylls enligt våra villkor.
Albert Barnes betonar att detta ord är ett moraliskt test: vår innersta tro och vårt beroende avslöjas då när vår första reflex blir mänsklig resurs snarare än Guds ord.
Adam Clarke framhäver att uttrycket "förlita sig på människors kött" är en bild för att luta sig mot köttets svaghet – våra egna resurser och planer – istället för Guds suveränitet.
4. Källkällor och korsreferenser
Korsreferenser som förstärker denna sanningsdynamik: - Förtröstan på Herren över människors råd (Jeremia 17:7) — ett parallellt uttryck där välsignelsen kopplas till ett närmare beroende av gudomlig nåd. - Tillit som ett virke vid vatten (Jeremia 17:7–8) — kontrasten mellan ett fast liv i Herren och en visslöshet utan gudomlig närvaro. För varje koppling: här ser vi hur tillitens objekt formar både livsmönster och hållbarhet i vitt skilda livssituationer.
5. Reflektion och frågor
6. Slutsats
Jeremia 17:5 varnar oss för en tro som bygger på människors styrka och våra egna planer. Det påminner om en sann frihet: när vi vänder oss till Herren i ödmjukhet och lydnad, får vi livets svala ström och en stadig grund som inte viker. Denna balans mellan praktisk försiktighet och andlig tillit formar en robust tro i dagens vardag.