Jeremia 15:5 – Förklaring i SV1917

Direkt tolkning av meningen: Denna vers uttrycker en stark känsla av övergivenhet och utsatthet över Jerusalem. Det finns ingen som visar medlidande, ingen som försöker förstå eller fråga hur det står till med staden.

Kontext och bakgrund

Jeremia predikar under en tid av politisk transe och andlig förfall. Orden speglar profetens upplevelse av att Guds folk har vänt sig bort från honom, och att dom över dem verkar rättvist och tungt. Jerusalem står inför stridigheter, exil och förstörande konsekvenser, och profeten beskriver hur nästan ingen visar barmhärtighet eller villighet att lyssna.

Tolkningsobservationer

• Vändningen av empatin: Ordspråket frågar retoriskt efter den som verkligen kan känna medlidande – ett tecken på djup förtvinad gemenskap och brist på människors ömhet.
• Guds närvaro i det svåra: Även när mänskligt stöd saknas, påminns läsaren om att lidandet inte är utelämnat för Gud; profeten och folket står inför domen samtidigt som Guds trofasthet fortfarande prövas.
• Omständigheternas tragik: De som kunde ha varit förstahjälp – grannar, vänner, ledare – har ofta en tumme ned eller frånvarande, vilket gör situationen ännu mer tung.

Tematiska punkter

• Brist på medlidande i samhället
• Rättfärdig dom möter Guds strävan efter omvändelse
• Betydelsen av bön och uthållighet i desperata tider

Relaterade bibelhämtningar

• Jes 49:15 – Jehova som inte glömmer sin omhändertagenhet; även om modershjärtat viker, följer han flocken med trofasthet.
• Ps 69:20–21 – lidandet som skapar tomhet där det borde finnas vänskap och stöd, men Gud står i centrum som tröstare.
• Hos 11:4 – Guds mjuka, nytta-ved: han leder med kärlek och noggrannhet även när människor sviker.

Kort sammanfattning av vad texten säger

Jeremia 15:5 målar upp scenen av socialt och andligt misslynt läge där Jerusalem saknar människor som kan känna medlidande eller aktivt söka välgången för staden. Det påminner om en tid då den mänskliga hjälpen är bristfällig, men även om Guds rättfärdiga dom och behovet av omvändelse.

Praktisk tillämpning

i tider av kris och tomhet kan man lära av textens retorik att vända sig till Gud i bön och åkallan om omvändelse. Gemenskapens medkänsla står i centrum – efterföljelsen av Guds ord kräver handling: att söka varandra i nöd, förena sig i bön och leva rättfärdigt inom ett samhälle som leds av rättvisa och barmhärtighet.

Kort notering om tidigare kommentatorer

Denna översättning SV1917 bär på den äldre världsbildens ton; Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke framhöll alla i olika avsnitt hur profetens sorg speglar ett samhälles uppriktiga behov av omvändelse och gudstjänst. För sådana avsnitt påminns läsaren om att även när människor sviker, består Guds trofasthet och kallelse till ödmjukhet och förbön.