Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52



Jeremia 15:2 (SV1917) – Direkt svar när frågan kommer
Textens omedelbara sammanhang är en samtalston där Herren talar till Jeremia om konsekvenserna av landets uppror: bödlarna och folket har vänt sig bort från Gud, och det väntas hårda prövningar – pest, svärd, hungersnöd och fångenskap. Versen svarar på en spörsmål som kan uppstå i en tid av kris: vad ska folket göra när allt rasar runtomkring? Svaret är enkelt och bestämt: de som hör pesten till ska möta pest, de som hör svärdet till ska möta svärd, de som hör hungern till ska möta hungern, och de som hör fångenskapen till ska gå i fångenskap. Det är ett uttryck för lagens och löftets konsekvenser.
Vad texten säger om Gud och tro
Guds helighet och rättfärdighet framträder tydligt. Många gånger i Jeremia är Guds dom och varningar närvarande för att leda till omvändelse. Här möter vi Gud som inte överger sitt folk i nöden, men som låter konsekvenserna av uppror träffa varje del av samhället. Samtidigt finns där ett ton av befrielse: responsemönstret påminner folket om att de inte kan förvänta sig att gömma sig bakom andras lidande. Gud vill att varje människa ska förstå sin egen skyldighet och sin egen position inför honom.
Några viktiga ord och bilder
Ordet “hören” i denna text pekar på en ärlig bekännelse och mottaglighet inför vad guds dom innebär. På samma sätt som varje hot i bilden av pest, svärd, hungern och fångenskapen är riktat mot dem som lever i uppror, betonarpassagen att gudomlig konsekvens inte är universell slump utan rättvis proportion. De två termerna pestens våld och svärdets våld samspelar med Israels historiska minnen av egyptisk plåga och framtida exil, vilket ger en dramatiskt konkret bild av Guds dom som inte lämnar människan orättvis utsatt.
Relaterade texter
Var och en av dessa referenser understryker idén att domens kommunikation syftar till omvändelse och trofasthet, inte bara straff.
Tillämpning för samtida tro
Texten uppmanar till självrannsakan i tider av kris. När hinder och nöd uppstår – oavsett om det gäller hälsa, ekonomi eller samhällsoro – är det frestande att fly eller lägga skulden på andra. Men budskapet här är tydligt: människan behöver svara på Guds kallelse i sin egen kontext. Om vi lever i tro och lydnad inför Gud, kan vi söka honom i nödens dagar, och vi bör inte förvänta oss skydd utan att leva i trohet. Samtidigt varnar texten mot orättfärdiga förväntningar att undvika ansvaret för våra egna val och dess konsekvenser.
Adekvat sammanfattning med stöd från historiska kommentarer
Kommentarer hos klassiska kyrkofäder och pedagogiska bibelkommentarer betonar att ordet “så säger HERREN” visar apostrofen till den gudomliga domens auktoritet, men att Gud samtidigt längtar efter omvändelse. Matthew Henry och Adam Clarke framhåller att när folket frågar om vart de ska gå, så är svaret en uppmaning att se konsekvenserna av deras uppror som en understrykning av Guds helighet och rättvisa. En sammanfattande insikt från Barnes och Clarke-poäng är att domens ord är ett nödvändigt rop till omvändelse, inte ett slutgiltigt avslag på hopp.
Källa: denna text betonar behovet av personlig ansvar och kollektivt beroende av Gud i tider av prövning, och antyder hur Gud kan använda svårigheter som ett tillfälle till omvändelse och trofasthet.