Jeremia 14:21 (SV1917) – Översikt och tolkning

Denna vers står mitt i Jeremias profetiska klagosång över världens tåde kriser och Guds folk som drabbats av missväxt och svåra torkperioder. Budskapet vrider sig mot Guds namn och hans förbund: inte förkasta oss, låt din härlighets tron icke bli föraktad. Det är ett innerligt rop till Gud att minnas hans löften och att hans härlighet inte får ses som tomt prat när lidandet rasar i landet. Versens ton är både uppriktig och förväntansfull: fädernamn, tro och förbund står på spel i tider av nöd.

Versens sammanhang i kapitlet

I Jeremia bär profeten vittnesbördet om en land som lider under torka, hungersnöd och social oro. Folket vänder sig till Gud i bön – fast mest som ett rop till barmhärtighet än som öppen väsentlig omvändelse. Här uppmanas Gud att minnas hans förbund och att inte låta hans namn bli föraktat i den prövning som landet genomgår. Budskapet pekar mot ett samband mellan nationell åkallan och Guds trofasthet: Gud är bäraren av löften, och hans namn förekommer i deras försvar och hopp.

Huvudandemeningen

Det centrala är ett återgivande av förtroendet: Gud, kom ihåg ditt förbund med oss och upprätthåll din ära så att den inte blir föraktad. Det är ett rop om Gudsskydd och trofasthet i en tid av prövning, där folket erkänner sitt beroende av honom och sin trofasthet till hans ord.

Viktiga jämförelser i Bibeln

• Liknande rop efter Guds trofasthet förekommer i psalmer där Gudens ord och förbund betonas när nationen står inför rädsla och missväxt.
• Profetiska passager där Gud uppmanas att minnas sitt förbund och återställa situationen visar hur “namnets ära” är kopplad till Guds trohet mot sina löften.
• Jahve som trofast Gud mot sin folkbildning – ett tema som återkommer i flera profetiska böcker.

Aktuell tillämpning

Versen uppmanar troende att be om Guds närvaro och trohet i svåra tider. Den påminner oss om att Gud inte bara är maktens källa utan också det avtal han satt med sitt folk. I vår egen tids kriser kan vi be: behåll din ära och låt tron på dina löften ge oss hopp även när omständigheterna mörknar. Det handlar om uppriktigt sakramentalt rop – att Gud inte överger sin folk och att hans namn behålls som ett ljus i mörkret.

Cross-referenser och förklaringar

• Liknande rop i psalmer där Gud uppmanas att minnas sin förbund och att skydda sitt folk – påminner oss om Guds trohet över tiden.
• Profetiska anspelningar på Guds namn som bärande kraft i svåra tider – förenar profeternas erfarenhet med vårt framtida hopp.
• Varning för att förtala Guds namn genom bristande tro – uppmuntrar samtida trohet och vördnad.

Sammanfattning

Jeremia 14:21 frammanar ett uppriktigt åkallan till Gud: för ditt namns skull, kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det icke. Det är en bön om Guds trofasthet i nödens stund och en påminnelse om att hans namn och hans förbund står under prövning – men också under hoppets garantier. Denna vers inbjuder till trofast bön och tillit till att Gud inte överger sin plan med sitt folk.