Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Lukas 23:1 Lukas 23:2 Lukas 23:3 Lukas 23:4 Lukas 23:5 Lukas 23:6 Lukas 23:7 Lukas 23:8 Lukas 23:9 Lukas 23:10 Lukas 23:11 Lukas 23:12 Lukas 23:13 Lukas 23:14 Lukas 23:15 Lukas 23:16 Lukas 23:17 Lukas 23:18 Lukas 23:19 Lukas 23:20 Lukas 23:21 Lukas 23:22 Lukas 23:23 Lukas 23:24 Lukas 23:25 Lukas 23:26 Lukas 23:27 Lukas 23:28 Lukas 23:29 Lukas 23:30 Lukas 23:31 Lukas 23:32 Lukas 23:33 Lukas 23:34 Lukas 23:35 Lukas 23:36 Lukas 23:37 Lukas 23:38 Lukas 23:39 Lukas 23:40 Lukas 23:41 Lukas 23:42 Lukas 23:43 Lukas 23:44 Lukas 23:45 Lukas 23:46 Lukas 23:47 Lukas 23:48 Lukas 23:49 Lukas 23:50 Lukas 23:51 Lukas 23:52 Lukas 23:53 Lukas 23:54 Lukas 23:55 Lukas 23:56



Lukas 23:32 — Så kom de två andra förbrytarna att föras ut för att dödas tillsammans med honom
I närvaro av folkmassan och de religiösa ledarna står Jesus där tillsammans med två andra som också är dödsdömda. Texten fångar ögonblicket då mänsklig domen möter den gudomliga nåden som redan är på gång i korset.
Ett omedelbart sammanhang
Versen följde efter att Jesus hade blivit överlämnad till myndigheterna under rättegångarna och fördes till Golgata. Med två förbrytare bredvid honom framträder en tydlig scen där gudomlig plan och mänsklig missgärning korsas; döden närmar sig men hoppet är ändå närvarande genom den profetiska kontexten av Jesu lidande.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Genom att Jesus går med sin korsbärare till korset och omgiven av förbrytare visas Guds nåd i handling: han låter inte människans dömande avgöra hela ödet utan förbereder en plats där nåden kan nå även de mest skuldbehäftade. Detta förmedlar att tron inte är beroende av yttre rättfärdighet utan av Guds fri nåd som mäktigt verkar genom Kristus.
Viktiga ord och bilder
“Jämväl två andra” signalerar att Jesus inte står ensam i sin öde: han delar fängelsens villkor med de dömda. Att de fördes ut “tillika med honom” understyrker att lidandet är delat och att korsets offer sträcker sig till hela mänskligheten som är i synd.
Relationer till andra bibelställen
Kopplingar med tydlig teologisk riktning kan också ses i de uppdykande förhören om nåd under lidande, och i Jesus ord till de övriga förbrytarna i senare verser där nådens erbjudande ges trots omständigheterna.
Historisk och teologisk ton
Denna korta scen av två förbrytare bredvid Jesus betonar hur frälsningen går till trots världens orättfärdighet. Genom att placera Jesus i en gemenskap av dödsdömda visar texten att Guds nåd överträder mänskliga gränser och når de mest utsatta.
Nutida tillämpning
Texten uppmanar till ödmjukhet inför Guds dom och hans nåd. I vår tid kan vi se liknelsen i hur varje människa står inför sin egen dödlighet och behovet av Guds nåd genom Kristus. Vi uppmanas att minnas att Jesu lidande inte bara var ett historiskt händelseförlopp utan en verklighet som ger hopp även i livets mest betungande stunder.
Korsreferenser
Tre närstående referenser tillägnas för eftertanke:
Sammanfattning
Versen fångar hur Gud i Kristus väljer att döma världen genom nåd i gästfria omständigheter: Jesus förenas med andra dödsdömda, och därmed öppnas en väg av hopp som sträcker sig längre än mänsklig bedömning. Genom detta bär vi budskapet om Guds kärlek som förvandlar död till liv.
Utdrag ur tidigare kommentatorers ord (kortare citat):
“...nådens underbara gåva kom till de mest anspråkslösa och utsatta.” (Albert Barnes, sammanfattat i kommentarstil)