Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Lukas 23:1 Lukas 23:2 Lukas 23:3 Lukas 23:4 Lukas 23:5 Lukas 23:6 Lukas 23:7 Lukas 23:8 Lukas 23:9 Lukas 23:10 Lukas 23:11 Lukas 23:12 Lukas 23:13 Lukas 23:14 Lukas 23:15 Lukas 23:16 Lukas 23:17 Lukas 23:18 Lukas 23:19 Lukas 23:20 Lukas 23:21 Lukas 23:22 Lukas 23:23 Lukas 23:24 Lukas 23:25 Lukas 23:26 Lukas 23:27 Lukas 23:28 Lukas 23:29 Lukas 23:30 Lukas 23:31 Lukas 23:32 Lukas 23:33 Lukas 23:34 Lukas 23:35 Lukas 23:36 Lukas 23:37 Lukas 23:38 Lukas 23:39 Lukas 23:40 Lukas 23:41 Lukas 23:42 Lukas 23:43 Lukas 23:44 Lukas 23:45 Lukas 23:46 Lukas 23:47 Lukas 23:48 Lukas 23:49 Lukas 23:50 Lukas 23:51 Lukas 23:52 Lukas 23:53 Lukas 23:54 Lukas 23:55 Lukas 23:56
Lukas 23:55 (SV1917): Kvinnorna från Galileen följer och ser graven
I Lukas evangelium uppstår scenen när Jesus har avlidit och blivit angripen av våra synder som han bär. Versen fokuserar på de kvinnor som tidigare lämnat Galileen tillsammans med Jesus och som nu följer efter för att se hur hans kropp läggs i graven. Detta följer berättelsens tonår av sorg och trofasthet: de som varit trogna Jesus följer honom till graven för att få en sista bekräftelse av hans kropp och värdighet.
Central betydelse
Texten visar en omsorgsfull och ordnad handlingsgång även i ett ögonblick av sorg. Kvinnorna följer efter och bevittnar graven, vilket betyder att deras trohet inte svalnar efter Jesu död utan förstärks av deras volonté att vårda hans kropp och minnas honom. Det betonar också att de var vittnen som förstörs inte av rädsla utan av hängivenhet, och att de blir centrala personer i den senare grannens vittnesbörd om uppståndelsen.
Nyckelteman
Relationer till andra texter
• Liknande motiv återkommer i Matteus och Markus där kvinnor följer Jesus till graven och senare blir först med att få uppståndelsebudskapet. Det understryker hur kvinnorna ofta står i centrum för Guds nya överenskommelse.
• I farchorna förefaller det som om lärjungarna ännu håller avstånd; här framträder de trogna kvinnorna som tidigare följde Jesus från Galileen (Lukas 8:1–3; 23:49). Deras närvaro kopplar Jesu liv och död till den gemensamma kyrkans minne.
Praktisk reflektion
Berättelsen uppmanar till vördnad inför varje helig och ordnad vård om kroppen och minnet av andra. Kristi efterföljare uppmuntras att vara närvarande i sorgens ögonblick, att vaka över vad som är heligt och att behålla hoppet när allt tycks avslutas. Tron lever vidare inte bara i ord utan i omsorgsgärning.
Avslutande sammanfattning
SV1917-ordet fångar ögonblicket av kvinnornas lojalitet och vittnesbörd när de följer Jesus till graven. Deras närvaro lär oss att gudstjänstens verkliga slag inte är bara i triumf utan även i att vårda och minnas i stunder av tystnad och sorg. Genom deras blick ser vi början på den nya tiden som följer uppståndelsen.
Kryssreferenser
• Matteus 27:61 och 28:1–6 — kvinnornas närvaro vid graven och tidiga vittnesmål om uppståndelsen. De förstärker temat att Gud ger förstört trohet en ny röst i ljuset av segern.
• Markus 15:47 och 16:1–6 — kvinnornas roll i graven och deras möte med ängeln som förkunnar uppståndelsen, vilket förstärker deras centrala vittnesbörd i evangelierna.