Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 17:1 Johannes 17:2 Johannes 17:3 Johannes 17:4 Johannes 17:5 Johannes 17:6 Johannes 17:7 Johannes 17:8 Johannes 17:9 Johannes 17:10 Johannes 17:11 Johannes 17:12 Johannes 17:13 Johannes 17:14 Johannes 17:15 Johannes 17:16 Johannes 17:17 Johannes 17:18 Johannes 17:19 Johannes 17:20 Johannes 17:21 Johannes 17:22 Johannes 17:23 Johannes 17:24 Johannes 17:25 Johannes 17:26



Johannes 17:2 (SV1917) – Kontext och betydelse
I denna vers ser vi Jesu bad om för sina lärjungar och om Guds uppgift att ge evigt liv till dem som Jesus har blivit given av Fadern. Textens omfång övergår från det intima mötet i Getsemane till den översiktliga planen för människors frälsning. Jesus erkänner Faderns auktoritet över allt kött och att målet med denna auktoritet är evigt liv för dem som Fadern först har gett honom.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Frasen betonar två viktiga sidor: först, Fadern har all makt och kontroll över människors öden; för det andra är målet med Jesu uppdrag klart – att ge evigt liv till de som Fadern har givit honom. Detta framhäver samverkan inom treenigheten i frälsningsplanen: Fadern ger, Sonen verkar, och de som tillhör Fadern tar emot genom tro. Det är en tröstande påminnelse om att frälsningen är ett gudomligt initierat verk och att människan kallas att svara på detta kall.
Några viktiga ord och bilder att klargöra
Kopplingar till andra bibelord
- Filipperbrevet 2:9–11 påminner om Kristi överhöghet och Herrelsets vändpunkt när varje knä bugar sig inför honom, vilket understryker Sonens auktoritet över alla.
- Romarbrevet 8:28–30 talar om att Gud verkar för att föra dem som älskar honom till hans avsikt, där de som Gud först har känt och förutvånat också kallas och förverkligas i Kristus.
- Joh 6:37–39 klargör att Fadern ger ett bestämt antal som kommer till Jesus och att Kristus ej förkastar någon som Fadern ger honom.
Historiska kommentarer (sammanställd resonemang)
Enhetligt betonar de äldre kommentatorerna att texten lyfter fram att frälsningen är en gudsfruktande handling där människans aktiva svar är tro, inte prestationer. Matthew Henry pekar på att denna vers visar Jesu roll som Uppläggare av evigt liv och Faderns suveränitet över utvalda människor. Albert Barnes framhäver att “evigt liv” är ett personligt deltagande i Guds liv genom tron. Adam Clarke framhåller att även om ordet “mak t över allt kött” kan uppfattas bredt, syftar det till den övergripande kontroll som Gud har över alla människor i planens ram.
Koncis sammanfattning och tillämpning
Texten bekräftar att frälsningsarrangemanget är av gudomlig initiativ–Fadern ger, Sonen förvaltar uppdraget och de som tillhör Fadern svarar genom tro. Evigt liv börjar nu i gemenskap med Kristus och fulländas i den eviga relationen med Gud. För dagens läsare innebär det att vi kan vila i att frälsningen är säkert anchorerad i Guds suveränitet och Kristi fullbordade verk, och att vårt svar tillkännager vår tillhörighet som giver och kallad av Fadern.
Kort reflektion
Bedjandet i Johannes 17:s sammanhang uppmanar oss till litarhet: vi är inte förverkligade av våra egna prestationer utan av Guds design genom Kristus. Det leder till ödmjuk tro och tillit till Faderns kärleksfulla plan.