Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 17:1 Johannes 17:2 Johannes 17:3 Johannes 17:4 Johannes 17:5 Johannes 17:6 Johannes 17:7 Johannes 17:8 Johannes 17:9 Johannes 17:10 Johannes 17:11 Johannes 17:12 Johannes 17:13 Johannes 17:14 Johannes 17:15 Johannes 17:16 Johannes 17:17 Johannes 17:18 Johannes 17:19 Johannes 17:20 Johannes 17:21 Johannes 17:22 Johannes 17:23 Johannes 17:24 Johannes 17:25 Johannes 17:26



Johannes 17:5 (SV1917) – Fader, förhärliga mig hos dig själv
Direkt betydelse
Jesus bad Fadern att få del av den härlighet som han delade med Fadern före världen blev till, och som han nu fortfarande har i himmelen. Orden vittnar om den ömsesidiga, nådefulla gemenskapen i treenigheten och om Jesu ödmjuka överlämnande av sin härlighet till Fadern i uppdragets tjänst.
Kontext och sammanhang
Denna bön följer hans avslutande upprop i Johannes 17: en personlig bön för lärjungarna och för alla som kommer till tro genom deras ord. Först ber Jesus för sig själv, att Fadern må uppenbara hans genuina majestät och syfte. Det här stadiet underhåller en djup teologisk tanke: Jesu härlighet är inte något distinkt från Fadern, utan en evig kommunikation av gudomlig natur och uppdragets syfte.
tolkningspunkter
Kommenterande insikter (sammanvävda från äldre kommentarer)
Matthew Henry: Jesus uppmanar Fadern att återknyta den gemenskap som hade funnits före världen, så att hans ord och gärningar i världen skulle spegla den gudomliga härligheten. "Önskan att förhärligas hos dig själv" pekar mot hans fullständiga öppenhet för Faderns vilja.
Albert Barnes: Här betonas att Jesu härlighet inte upphör när han tar sin plats bland människor; snarare är hans förhärligande en del av den frälsning som förbereder lärjungarna. Det visar Jesus självöversyn och gudomlig avtäckning i vad han gör.
Adam Clarke: Härligheten som Jesus ber om innebär en återställning till den gudomliga majestät som han hade innan världen skapades; det är en härlighet uppvärmd av kärlek och trohet till Fadern, inte en egoistisk begäran utan ett mål att fullborda frälsningsplanen.
Relaterade passager och anknytningar
Johannes 1:14 – Ordet blev kött och bodde bland oss; vi såg hans härlighet, en härlighet som den enfödde Fadern har, full av nåd och sanning. Kopplingen belyser att Jesus uppenbarar Fadern och hans härlighet i människornas värld.
Johannes 7:39 – Denna Ande som skulle ges efter Jesu uppståndelse: härligheten och Guds närvaro som fyller troende. Det pekar mot att Jesu förhärligelse möjliggör vårt eget mottagande av Andens närvaro.
Filipperbrevet 2:6–11 – Kristi nedstigande och upphöjelse; från att vara i gestalt som Gud till att bli människa och sedan upphöjd. Det förstärker bilden av Jesus som aktivt uppfyller Faderns syfte genom lidande och härlighet.
Praktisk tillämpning
I varje bön och varje trospromenad ropar vi efter att Jesus ska bevara oss i tron och leda oss till Fadern. Hans förhärligande visar att sanning och kärlek står i centrum. Vi uppmuntras att söka gemenskap med Gud och att tro på att Jesus, genom sin härlighet, gör Guds syfte tydligt för oss.