Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 17:1 Johannes 17:2 Johannes 17:3 Johannes 17:4 Johannes 17:5 Johannes 17:6 Johannes 17:7 Johannes 17:8 Johannes 17:9 Johannes 17:10 Johannes 17:11 Johannes 17:12 Johannes 17:13 Johannes 17:14 Johannes 17:15 Johannes 17:16 Johannes 17:17 Johannes 17:18 Johannes 17:19 Johannes 17:20 Johannes 17:21 Johannes 17:22 Johannes 17:23 Johannes 17:24 Johannes 17:25 Johannes 17:26



Varför Johannes 17:20 är viktigt
Jesus beder inte bara för de närvarande lärjungarna utan också för alla som sedan skall komma till tro på honom genom deras ord. Detta visar att bönen för enigheten och för evangeliets spridning är universell och tidlös. Versens kärna är att gemenskapen mellan Kristus och hans efterföljare är bredare än den omedelbara tidsramen; den sträcker sig in i varje generation som tar emot evangeliet.
Originalkontexten och huvudbudskapet
I avskedstalets sammanhang ber Jesus till Fadern om triumfens och enhetens gåva. Han bad för de elva lärjungarna som hölls nära honom, men hans bön innefattar också alla som kommer att tro på honom genom deras vittnesbörd. Det första budskapet är en försäkran om att tron inte är begränsad till historien utan fortsätter genom tid och rum. Det andra är en bön om enhet och kärlek bland dem som tar emot evangeliet.
Viktiga teman och stödjande tankar
Korsreferenser och hur de förstärker budskapet
1) Ef 4:3–6 – Betydelsen av gemenskap och enhet i Andens band. Dessa verser understryker att samhörigheten i Kristus är ett tecken på sanning och att bevara denna enhet är en helig uppgift.
2) 1 Kor 12:12–13 – Kroppens mångfald i en ande. Betonar hur olika gåvor och medlemmar tjänar ett gemensamt öde i Kristus, ungefär som Jesu bön om enhet inför världen.
3) Apg 1:8 – Uppdraget att sprida evangeliet till jordens yttersta hörn. Kopplingen ligger i att troende kommer till tro genom ordet som lärjungarna förmedlar.
Kommentarer från tidiga utbildare (sammanfattat i svensk översättning)
Matthew Henry påpekar att Jesu bön visar att frälsningen inte är isolerad till lärjungarna utan syftar på hela kyrkans uppdrag i världen. Albert Barnes betonar att enhet och kärlek mellan troende reflekterar Jesu närvaro och kraft i världen. Adam Clarke framhäver att denna bön visar Kristi omsorg för hela människosläktet och dess tro, vilket ger en teologisk grund för missionsarbete.
Kort huvudpoäng för reflektion
Kristi bön i 17:20 är en modell för bön: att föra världens behov till Fadern, att be om enhet bland dem som tror, och att erkänna att evangeliet sprids genom troendes vittnesbörd. Denna enhet blir då ett kraftfullt vittnesmål inför världen.
Avslutande bönetygelse
Herre, tack för att din bön för mig och för alla troende inte bara gäller dåtiden utan idag. Hjälp mig att leva i enhet och kärlek med mina bröder och systrar, så att världen ser din frälsning genom oss och tror på dig. Amen.