Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 17:1 Johannes 17:2 Johannes 17:3 Johannes 17:4 Johannes 17:5 Johannes 17:6 Johannes 17:7 Johannes 17:8 Johannes 17:9 Johannes 17:10 Johannes 17:11 Johannes 17:12 Johannes 17:13 Johannes 17:14 Johannes 17:15 Johannes 17:16 Johannes 17:17 Johannes 17:18 Johannes 17:19 Johannes 17:20 Johannes 17:21 Johannes 17:22 Johannes 17:23 Johannes 17:24 Johannes 17:25 Johannes 17:26



Huvudpoängen i Johannes 17:1 (SV1917)
Jesus avslöjar sin ödmjuka men bestämda medvetenhet om att hans offentliga tjänst närmar sig sin fullbordan. Han vänder sig till Fadern och frågar inte om världens lätthet eller om personlig belöning, utan om att Fadern ska upphöjas genom Sonens död och uppståndelse. Det är ett ögonblick där himmelskt syfte och mänsklig verklighet möts: Guds härlighet och människors frälsning förenas i Kristus.
Litterär kontext
Detta versstycke är början på Jesu välsignade bön, innan nattens lidande. Det följer en längre dialog där Jesus beskriver sin sanna relation till Fadern och sin uppgift i världen. Orden visar ett tydligt mått på Jesu autoritet och lydnad: stunden har kommit. Det är en inramning för hela kapitel 17, ofta kallad "prästerlig bön", där Jesus ber för sig själv, för lärjungarna och för dem som skall tro på honom genom deras ord.
Theologisk betydelse
Det centrala temat är härlighet (doxa) som ömsesidig relation: Fadern förhärligas genom Sonen, och Sonen förhärligas genom Fullbordad mission. Genom lidande och död uppfyller Jesus Guds plan och manifesterar Faderns kärlek och nåd mot världen. Denna ögonblicksbönerfton betonar både gudomlig plan och mänsklig förening med Kristus – troende blir delaktiga i denna relation genom tro och lydnad.
Cross-referenser och kopplingar
Integrationen av dessa texter visar hur Jesu liv och död öppnar vägen till gudsrelation och människans frälsning. Här är det inte bara bakgrundens teologi, utan praktisk tro: att vår tro riktar sig mot Guds ära och vår delaktighet i Kristi arbete.
Frågor för reflektion
Sammanfattning
Johannes 17:1 presenterar Jesus som den som medvetet möter sin mätbara uppgift. Han ber Fadern om att stunden ska komma så att Sonen får förhärligas, och därigenom Fadern förhärligas. Det är skärt och består av kärlek, lydnad och gudomlig plan som leder till människans frälsning.
Uttalanden från klassiska kommentatorer (hur de säger i kort form): Matthew Henry betonar att denna bön visar Kristi huvudsakliga mål – att ge ära till Fadern genom sin svåra prövning. Albert Barnes påpekar att sonens förhärligande sker genom uppfyllelse av Guds invånna plan. Adam Clarke framhäver att denna stunde inleder en ny era där Jesus fullbordar sin uppdrag och där gudomlig härlighet uppenbaras i lidande.