Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 17:1 Johannes 17:2 Johannes 17:3 Johannes 17:4 Johannes 17:5 Johannes 17:6 Johannes 17:7 Johannes 17:8 Johannes 17:9 Johannes 17:10 Johannes 17:11 Johannes 17:12 Johannes 17:13 Johannes 17:14 Johannes 17:15 Johannes 17:16 Johannes 17:17 Johannes 17:18 Johannes 17:19 Johannes 17:20 Johannes 17:21 Johannes 17:22 Johannes 17:23 Johannes 17:24 Johannes 17:25 Johannes 17:26



Johannes 17:14 (SV1917): Förklarad betydelse och sammanhang
I Jesus avskedstal till sina lärjungar står denna vers som ett centralt uttryck för deras relation till världen. Innan han förbereder dem för att möta prövningar och sprida vittnesbördet, berör han varför de lever i en särskild andlig verklighet: han har gett dem ordet och världen hatar dem, eftersom de icke äro av världen, likasom ej heller jag är av världen. Det är ett svar på den uppgift som ligger på varje kristen: att vara olika världens ordningar utan att förlora kärleken och sanningens vittnesbörd.
Central betydelse
Ordet Jesus har delat ut till lärjungarna bär vittnesbördet om Guds rike. Världen hatar dem därför att deras tro och liv motsätter sig dess avund och moralisk tvekan. Samtidigt är Jesus inte övergiven dem; han står som deras suveräna källa och förebild—han delar deras identitet som icke-världsliga med uppdragsfokus att följa honom i sanning och lydnad.
Nyckelteman
Relaterade passager
- 1 Kor 1:18–19: Evangeliet slåss mot världens visdom och avslöjar det som förgängligt. Denna koppling understryker hur ordet Gud har gett formar kristen tro och praktisk oförtröttlighet.
- 2 Kor 6:17–18: Uppmaning att avskilja sig från orättfärdiga vanor och bilda en helradig gemenskap med Gud; påminner om kallelse att vara skild från världens system.
- Heb 13:14: Härlidk vad som väntar kristna i himlen, eftersom världen inte är deras hem; trofasthet tros under tider av prövning.
Praktisk reflektion
Hur lever du ut ordet i vardagen när pressen från omgivningen växer? Det innebär att vara sann mot Guds bud, men också att visa kärlek och tålamod mot dem som ännu inte känner honom. Kristus erbjuder styrkan att hålla fast vid sanning utan att ge vika för världens bekvämlighet eller våldsamma frestelser. Vår första respons vid tenta är att vända oss till båda ordet och gemenskapen med Kristus i bön.
Sammantaget: inblick och konsekvens
Versen visar att den kristna identiteten vilar på två pelare: det ord Gud har gett, och en värld som inte förstår eller accepterar denna tro. Jesus står som föregångare och försvarare i denna konflikt, och lärjungarna uppmuntras att inte förlora hoppet, utan att leva som vittnen som är kallade att vara olik världen men kärleksfulla mot världen.
Kända, relevanta kommentarer (utdrag)
De klassiska texter från public-domain-kommentatorer betonar: "ordet" formar tro och liv; hat från världen följer den som håller fast vid Kristus (sammanfattning av Henry, Barnes och Clarke).
Exakta korta citat från tidigare kommentatorer (om tillämpligt): Matthew Henry och Adam Clarke påpekar båda att världens avsky ofta följer fromhetens klarhet i sanning; deras formuleringar sammanfattar det centrala sambandet mellan ordet, tro och konflikt med världen.