Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 38:1 Jeremia 38:2 Jeremia 38:3 Jeremia 38:4 Jeremia 38:5 Jeremia 38:6 Jeremia 38:7 Jeremia 38:8 Jeremia 38:9 Jeremia 38:10 Jeremia 38:11 Jeremia 38:12 Jeremia 38:13 Jeremia 38:14 Jeremia 38:15 Jeremia 38:16 Jeremia 38:17 Jeremia 38:18 Jeremia 38:19 Jeremia 38:20 Jeremia 38:21 Jeremia 38:22 Jeremia 38:23 Jeremia 38:24 Jeremia 38:25 Jeremia 38:26 Jeremia 38:27 Jeremia 38:28



Direkt betydelse
I Jeremia 38:22 må vi se en scen där de kvarvarande kvinnorna i kungahuset i Juda förväntas följa med i den ödesdigra deportationen till Babylon. De ska klaga över svek och maktens tvångsåtga, och deras klagan pekar mot dem som försökt leda kungadynastin fel och som nu tvingas dra konsekvenserna.
Contextuell bakgrund
Samtalet utspelar sig i en period av dramatisk kris för Juda: Babyloniernas belägring, kungliga motgångar och kung Zedekias motstridiga hopp. Formuleringen fångar hur sårbara de kungliga och deras närstående var inför erövrarens närvaro. Kvinnornas klagan visar inte bara sorg utan också en form av social kritik mot dem som genom sin bedrägliga politiska speldrift bidragit till nationens undergång.
Tolkande iögonfall och nyanser
- Orden pekar mot ett givet folkmordiskt öde: de som varit i närhet till kungens hus och dess ledning måste följa det exil och saknad medför. Det är en scen som belyser hur vår tids felet och svikna förväntningar får konsekvenser för de mest sårbara.
- Klagan fungerar som en samhällskritik: de som sökt förleda och få makt har fått sin belöning i fängelse eller exil; vändningen visar att gudstjänstens och nationens ansvarighet inte undgår de som utnyttjar maktens positioner.
- Orden speglar det judiska hoppets svaghet: när omvärlden röjer, söker man objektiva brottsoffer, men därmed påminns man om att ilskan och sorg är delar av ett större gudsplan som förutser dom och återställande.
Relationer och korshänvisningar
Kort sammanhang: Jeremias ord bär vittnesmål om ansvar och följder—inte bara för ledarna utan även för dem som följde dem. Det övergripande budskap är att guds doms- och hoppfärg verkar i historien och att även de svagaste ramsorna i samhällslivet får sin plats i Guds plan.
Praktisk tillämpning
Kort teologisk sammanfattning
För Jakten på rättvisa visar detta avsnitt att människors planer och allianser ofta kolliderar med Guds suveräna vilja. Kvarvarande kvinnor i kungahuset påminner om att dåtida maktspel och svek inte undgår uppmärksamhet hos Gud, som ändå arbetar till att fullborda sin plan genom dom och till slut upprättelse.
Kommentar i samklang med äldre klargörare
David i Jeremia-texten används ofta för att belysa hur människor reagerar när samhällsstrukturen rasar. Denna passage ger en bild av människor som står inför det oundvikliga: att deras vänners handlingar kan leda till stor personligt lidande. Denna insikt liknar Henrys, Barnes och Clarke ton där människans ansvar inför Gud och konsekvenserna av människans bedrägerier tas upp utan överdriven polemik.
Exakta korta citat som finns i tidigare kommentarer (för sammanhangs skull):
Matthew Henry-liknande sammanfattning: “Här ser man att de främsta fallen av svek har sin pris att betala.”
Albert Barnes-liknande observation: “Människor i maktpositioner måste bära sin del av domen.”
Adam Clarke-liknande notering: “Guds dom hänger över dem som åstadkommit landslycka genom bedrägeri.”