Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52
Direkt betydelse
Jeremia 43:6 beskriver hur ett stort antal personer – män, kvinnor och barn samt konungadöttrar och andra som Nebusaradan, översten för drabanterna, lämnat kvar hos Gedalja – inklusive profeten Jeremia och Baruk. Versen markerar en viktig verklighet: när de återvände från Egypten eller blev kvar efter härskarnas tysta deportationer, finns det fortfarande de som Bevarelse och ledarskap lämnat kvar i Juda.
Contextuell bakgrund
Efter att Nebukadnezars första belägring av Jerusalem, och kung Siglonshot, fördes många bort till Babylon. Gedalja benämns här som den kontrollant som Nebusaradan lämnade kvar i landet för att styra. Jeremia och Baruk nämns tillsammans med de kvarvarande, vilket signalerar att även profetens närvaro var kännbar bland de som inte följde med till fångenskap eller inte längre kunde följa kungahuset.
Tolkningsanvisningar
- Texten belyser lojaliteten och identiteten hos de kvarvarande: de som stannar kvar i landet står inför osäkerhet och underordning under främmande makt.
- Jeremia tonar ned hoppet av snabb återuppbyggnad utan istället betonar det svåra läget där profeten och hans skrifter är närvarande bland folket, vilket ger en religiös och andlig dimension till motståndet och uthålligheten.
- Baruks närvaro tillsammans med Jeremia visar att skrifter och profetisk kommunikation fortsätter trots politisk instabilitet.
Viktiga iakttagelser
Korsreferenser och förbindelser
- Jeremia 40–41: Om Gedalja som ledare och hur folket fruktar förändringar efter fångenskapen.
- Andra kungaboken 25:22–26: Om kvarvarande ledare och beslut i landets öde.
Kort förklaring: Dessa hänvisningar visar hur kvarvarande grupper i ett ockuperat land träffar beslut som formar deras framtid när en exilfördrivning fortfarande påverkar deras identitet.
Praktiskt avsyftande slutsats
Versen uppmanar läsaren att känna igen att trofasthet och ordens röst kan fungera som ankare även när yttre makter dominerar. Att följa GedaIjas ledarskap och Jeremia:s ord blir en väg för befolkningen att behålla sin andliga identitet i en tid av oro.
Sammanfattning: Denna vers betonar kvarvarande människors placering i en tid av politisk osäkerhet och hur profeten Jeremia och Baruks närvaro fortsätter att fungera som andlig vägledning trots omvälvningar.
Noterade korta citat från äldre kommentatorer används sparsamt och endast när det passar sammanhanget.