Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 34:1 Jeremia 34:2 Jeremia 34:3 Jeremia 34:4 Jeremia 34:5 Jeremia 34:6 Jeremia 34:7 Jeremia 34:8 Jeremia 34:9 Jeremia 34:10 Jeremia 34:11 Jeremia 34:12 Jeremia 34:13 Jeremia 34:14 Jeremia 34:15 Jeremia 34:16 Jeremia 34:17 Jeremia 34:18 Jeremia 34:19 Jeremia 34:20 Jeremia 34:21 Jeremia 34:22



Direkt betydelse
I Jeremia 34:19 står avsnittet som pekar på de män som var kungörare för Guds dom: Judas och Jerusalems furstar, hovmännen, prästerna och hela folket i landet som gick mellan styckena av kalven. Det beskriver deras oärlighet och hyckleri när de gör ett avtal och samtidigt bryter det, vilket speglar tjänstgöringens brister under Jerusalems dagar.
Kontext och översikt
Jeremia varnade Juda rike när babylonierna var hotfulla och domsordets tid närmade sig. På detta ställe kopplas ett tidigare förbundslevande till kalvens stycken som symboliserar ett uppdelat och opliktigt löfte. De som nämns är ledarna och folket som står som förrädiska mellan finans- och religiösa ceremonier och därmed förlorar sin konsekvens inför Gud. SV1917:s formulering fångar den juridiska och förödnande karaktären hos ett sådant förbund som inte följs av trohet.
Tolkningsobservationer
Kort tema i tre punkter
Relaterade passager och förklaringar
Liknande teman finns i andra ställen där profeterna kritiserar löften utan verklig lydnad. Exempelvis:
Betydelsen av dessa parallelle passager ligger i att Gud vill att hans folk lever i trofasthet i vardag och ceremoni, inte bara tecken utan innehåll.
Praktisk tillämpning
Avsnittet inbjuder läsaren att fråga sig: Lever jag ut mitt förbund med Gud i praktisk lydnad och kärlek, eller riskerar jag att låta yttre ritualer ersätta innerlig trohet? Ledarskapets exempel kallar till ansvarstagande och sannärlighet i handling framför Gud.
Käll- och sammanhangshänvisningar
Liknande bedömningar återfinns där profeterna varnar för att ord inte räcker utan handling följer. Att känna till prästerskapets roll och folket i Jeremia är centralt för helhetsbilden av Guds förbund.
Notering om citat: Inga direkt korta citat tillåts eller används här från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke i ordalydelse.