Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 32:1 Jeremia 32:2 Jeremia 32:3 Jeremia 32:4 Jeremia 32:5 Jeremia 32:6 Jeremia 32:7 Jeremia 32:8 Jeremia 32:9 Jeremia 32:10 Jeremia 32:11 Jeremia 32:12 Jeremia 32:13 Jeremia 32:14 Jeremia 32:15 Jeremia 32:16 Jeremia 32:17 Jeremia 32:18 Jeremia 32:19 Jeremia 32:20 Jeremia 32:21 Jeremia 32:22 Jeremia 32:23 Jeremia 32:24 Jeremia 32:25 Jeremia 32:26 Jeremia 32:27 Jeremia 32:28 Jeremia 32:29 Jeremia 32:30 Jeremia 32:31 Jeremia 32:32 Jeremia 32:33 Jeremia 32:34 Jeremia 32:35 Jeremia 32:36 Jeremia 32:37 Jeremia 32:38 Jeremia 32:39 Jeremia 32:40 Jeremia 32:41 Jeremia 32:42 Jeremia 32:43 Jeremia 32:44
Direkt tillämpning av texten
Jeremia 32:5 i SV1917 säger att kungen Sidskija skulle bindsfångas av Babel och föras dit, och att han där ska bli kvar tills Herren ser till honom. Under den negativa ramen i världens strid gäller det att människors planer inte får sista ordet; Guds oro är mer bestämd och hans beslut står fast även när fienderna triumferar i stunden.
Kontekst och bakgrund
Här står ordet i en tid av belägring och mördande hot över Jerusalem. Profeten Jeremia talar när Nebukadnessar belägr Jerusalem och Sidskija, kung av Juda, står i en utsatt position. Budskapet utspelar sig under en period när folket fortfarande försöker förstå om deras framtid hör samman med politiska allianser eller Guds suveräna plan. I denna vers förklaras att även om ögonblicket ser mörkt ut och krokarna i konflikten verkar avgöra situationen, så är det Herren som har sista ordet över kungens öde.
tolkningspoäng och syfte
Relaterade passager och kopplingar
1) Jeremia 28:15–17 — Orakel i samma kontext där Jeremia utmanas att sätta sin tro till Guds ord trots motstånd. Kopplingen betonar att människors planer inte skall överskyla Herrens budskap.
2) 2 Mosebok 14:14 — "Herren skall strida för eder, och I skolen ej strida själva." Betydelsen ligger i att Gud själv driver på sin plan även när krafterna i världen ser ut att vinna.
3) Psaltaren 46:11 — "Herren Sebaot är med oss; varken skall vi frukta." Här binds den teologiska realiteten av Guds närvaro till praktisk förtröstan i en svår tid.
En sammanhängande tolkning
Versen visar på en kombination av dom och tröst. Dom mot Juda kom i form av Babels belägring, medan trösten ligger i att Herren ändå har en bestämd tid att "se till honom" – en ordning som pekar mot framtida försoning eller ett tydligt ingripande i sin egen tidsram. Detta uppmanar troende att inte förlita sig på mänskliga frälsningsplaner utan på Guds överinseende, även när världens makter tycks triumfera.
Kort praktiskt avsnitt
Kommentarer från klassiska källor (kort sammanfattning)
Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke belyser att Guds dom och räddning ofta går hand i hand med människors svaghet. De påminner om att även om fienderna regerar i tillfället, står Herrens löften och syfte oförändrade. Inga chockerande omständigheter kan krossa hans plan. Deras observationer understryker att även i prophettiska tider krävs ödmjuk tro och lydnad inför Gud.
Exakta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke återges endast i så hög grad som de är direkt relevanta och sammanfattas här, utan att upprepa långa utdrag.