Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 32:1 Jeremia 32:2 Jeremia 32:3 Jeremia 32:4 Jeremia 32:5 Jeremia 32:6 Jeremia 32:7 Jeremia 32:8 Jeremia 32:9 Jeremia 32:10 Jeremia 32:11 Jeremia 32:12 Jeremia 32:13 Jeremia 32:14 Jeremia 32:15 Jeremia 32:16 Jeremia 32:17 Jeremia 32:18 Jeremia 32:19 Jeremia 32:20 Jeremia 32:21 Jeremia 32:22 Jeremia 32:23 Jeremia 32:24 Jeremia 32:25 Jeremia 32:26 Jeremia 32:27 Jeremia 32:28 Jeremia 32:29 Jeremia 32:30 Jeremia 32:31 Jeremia 32:32 Jeremia 32:33 Jeremia 32:34 Jeremia 32:35 Jeremia 32:36 Jeremia 32:37 Jeremia 32:38 Jeremia 32:39 Jeremia 32:40 Jeremia 32:41 Jeremia 32:42 Jeremia 32:43 Jeremia 32:44



Jeremia 32:22 (SV1917) i sammanhanget
I sammanhanget beskriver Jeremia en tid då Gud befaller hans folk att lägga beslag på en särskild mark – landet som deras förfäder hade ärvt genom Guds ed. Versen pekar tillbaka på löftet till Abraham, ofta formulerat som ett land "flytande av mjölk och honung" – bilden av riklighet och gudomlig välsignelse. För Jeremias tid var löftet inte uppfyllt i mänsklig trygghet, utan det står som en uppenbarelse om vad Gud avsåg att göra: att bevara ett särskilt folk i ett särskilt land trots omständigheterna. Versen fungerar som en påminnelse om Guds trofasthet och hans löften när folket står inför svåra tider.
Central betydelse
Textens kärna är Guds trofasthet i förbundets ram. Även när omständigheterna ter sig begränsande eller hotande, förmedlar ordet att Gud har en bestämd plats och en historia med sitt folk. Lojaliteten i ed och löfta är inte beroende av folkets egen uppriktighet eller omedelbara framgång; det är Gud som står bakom löftet och som själv bär genomförandet.
Tre centrala teman
Relaterade passager
– 2 Moseb. 3:8 beskriver hur landet är ett löfte av frihet och gudomlig närvaro. Sammanbindningen påminner om Guds räddande engagemang som rör Israels folk.
– Josua 24:13-14 visar hur landet ges som ett resultat av Guds trofasthet trots folkets synder.
– Jesaja 62:12 gestaltar hur Guds folk blir kallade "högt älskade" i ett land som Gud har återköpt och välsignat.
Praktisk reflektion
I vardagens osäkerhet kan vi samla oss kring Guds trofasthet. När våra planer misslyckas och livet känns som en kamp för överlevnad, uppmanas vi att se bortom omedelbar framgång och sätta vår tillit till Guds ed och hans goda avsikter. Långsiktig tro kräver tålamod och visshet om att Gud har en plats och ett syfte för sitt folk, även när nuet känns kämpigt.
Kopplingar och korta kommentarer
Sammanfattning: Versen summertime, understryker Guds trofasthet i ett förbundsram, där landet som ett tecken på gudomlig välsignelse ges till fäderna och deras efterkommande. Det uppmanar till lutning mot Gud även när omständigheterna ser osäkra ut.
Notering om äldre kommentarer: Matthew Henry och Adam Clarke framhåller ofta att löften om land är en bild av Guds närvaro och skydd, snarare än bara jordisk rikedom. Deras ord ligger i linje med den svenska tolkningen här: att trohet mot Gud överträffar vår egen framgång och att landet fungerar som ett minne av Guds ed.